Categories
Author: admin
Categories
Fiol från Hårga.
Jag har en gammal fiol från Hårga.
Den är 300år och som jag fick ärva när gården till min morfar blev sålt.
Gården ligger på andra sidan älven Ljusnan av Hårga och man ser upp på Hårgaberget där som sägnen säger djävulen spelat fiol för ungdomarna så de dansade sej ihjäl. Ägaren var från Hårga. Nils Nilsson född 1777. Fiolen har fått ligga orörd i 150år så den är unik.
Vy från Hårgaberget över Ljusnan, Sveden till höger och Hårga till vänster.
Här har fiolen vilat i 150år. Utegården i Sveden.
Fiolen är en original barockfiol från 1713 så den är äldre än första nedteckningen av sägnen Hårgadansen. Fiolen har ett drakhuvud och dekorerad greppbräda. Den är komplett med stråke och väska. Det verkar som man gömt bort fiolen då den är bevarad original och inte byggd om som andra fioler från den tiden blivit. Vad jag vet så finns det inte någon fiol som är lika gammal, komplett, original (och samtidigt spelbar) som denna i Sverige.
Bloggen kommer ta upp det miljö som den varit i och vad som kan orsak till att den gömts bort.
Ägaren av fiolen var Nils Nilsson född i Hårga år 1777.
Nils Nilsson giftet seg till gården Sveden som ligger på andra sidan av älven Ljusnan. Han kallades Trillemannen och var en duktig snickare. Han byggde trillor (vagnar). En utskärning på en dörr i min brors sommarstuga säger att Nils Nilsson byggde den i 1797, det är samma år som han giftet seg till gården Sveden. Nils Nilsson 1777 skal ha varit kyrkosnickare också. Fiol-Nils dog 1843. Jag kallar han Fiol-Nils istället för Trillemannen i bloggen.
Fiol-Nils fick inga barn men han adopterade sin brorson.
Adopterade gjorde man för att få arvtagare till gården och den adopterade var då gärna vuxen. Blev man adopterad hade man tur, blev bonde och fick en gård. Man var antagligen inte föräldralös, men Bonden var barnlös. Det följde med en del ansvar för den som tog över gården och det var som en slags pension för den gamla bonden och hans fru så länge de levde. Undantagskontrakt hette det. Gammelbonden skulle ha mat men skulle också hjälpa till. Ungar var då inte en utgift men det samma som pension och trygg ålderdom. Barn var en investering.
Brorsonen/adoptivsonen Nils Jonsson (1798-1869) var vuxen och dräng på gården när han blev adopterad. Hans pappa Jon Nilsson (1769-1798) (bror till Fiol-Nils) dog när “Adoptiv-Nils” var baby så det är väl vara möjligt att adoptivsonen (vars familj bodde i Granbo rätt över älven) ofta var på besök och att Fiol-Nils från förr var en reservpappa. Det kan man bara gissa seg till.
Adoptivsonen är min Morfars Farfars Far
Fiol-Nils är min Morfars Farfars Farfars bror.
Magdalenorna
eller Malin som de också blev kallad.
Fiol-Nils fru hette Magdalena (1779-1835).
Hon hade en kusin som också hette Magdalena (1796-1866) som var piga på gården. Bägge döpt efter sin farmor Magdalena (1727-1791) som var född på gården Sveden.
Adoptivson-Nils och pigan Magdalena föll för varandra och giftet sej.
På så sätt släktar jag genom pigan Magdalena till gården Sveden ändå inte Fiol-Nils fick barn.
Adoptivparet fick en son de döpte till Nils Nilsson (1826-1905). Det blir mycket Nils och Magdalena här i gården.
Enligt tradition borde adoptivson Nils Jonsson döpt sin son efter sin pappa Jon men väljer att döpa sin son efter fosterfar (Fiol-Nils).
Så ändå om jag inte nedstammar direkt från Fiol-Nils så har han gett släkten sitt efternamn. Nilssons. Alla först födda nedåt heter i tre generationer Nils Nilsson. Fiol-Nils fru blir då min morfars farfars mors kusin. Så jag ändå ganska mycket släkt med Fiol paret ändå de inte fick barn.
Jag har en barnstol från gården Sveden som min morfar satt i som liten. Den kan varit lagd av Fiol-Nils till sina barnbarn men det vet jag inte. Men han var snickare och barnstolen är gammal. Man kan leka med tanken. Men att det suttit små Nils Nilssons på den är jag säker på.
Familjens tillknytning till sägnen kan man läsa i ett eget blogg inlägg om sägnen.
Link till Sägnen
De flesta av mina förfäder borde i praktiken haft möjlighet att dansa på Hårgaberget. Mina morbröder berättar de rodde över älven till dans. Det är ganska naturligt att min fiol varit på Hårgaberget på dans. Men jag vet inte. Man kan bara föreställa sej.
Jag spelade fiol ett år på musiklinjen i 1982. Min mormor visade mej då den här fiolen och berättade vad instrumentmakaren sa. Han hade sagt det bara var en spelmans fiol och att den inte hade något värde. Jag tänkte det var konstigt att man påstod att en sådan fiol inte har något värde. Har den mindre värde som spelmansfiol? Jag var då bara 17 år men jag har på senare tid inte hittat en så original spelbar och komplett fiol i vare sej i Sverige eller Norge. Om någon vet om sådana instrument är det ju intressant att få tips. Jag tror fiolen är så gammal och original att folk missförstår originaliteten med att den är enkel.
Jag hade glömt ut fiolen men blev väldigt glad när jag fick lov att ärva den. Jag är den i familjen som håller på med musik. Jag spelar mest kontrabas som jag studerat i Oslo.
Bilden är 40år. Här visste jag inte om vare sej om fiol eller Fiol-Nils. Men konstigt är det att det enda foto jag har av mej själv spelande fiol är från huset Fiol-Nils hus byggde när han giftet sej.
Fiolen
Det som är unikt med den här fiolen är att:
Halsen inte är bygd om. Lite kortare hals. Inte vinklad men kilformad.
Greppbrädan är original och som vinéer, pålimmad och inte helträ. Kortare.
Stråken är kvar och unik. 1600tals stil. Det är väldigt sällsynt att den och
Väskan är med fiolen. Väskan är också i Barockstil. Antagligen en original packe.
Historian runt den är också unik. Att man vet vem som haft den och dens tillknytning till Hårgasägnen. Fiolen är från 1713 så den är äldre än hambon och nedteckning av sägnen.
Spelbar är den också. Jag har inte hittat något liknande men det finns kanske?
Jag har inte hittat någon fiol i Sverige eller Norge som är så gammal och komplett och är i spelbart tillstånd. Har inte sett något i Europa heller.
Den är jämngammal med stradivarius och de finns ju fortfarande naturligtvis, men det som är speciellt med min fiol är att den inte är ombyggd. Barockfiolerna blev moderniserade, man bytte ut eller byggde om halsen. På barockfioler som denna så är halsen kilformad, halsen går rätt ut men greppbrädan får sin lutning genom en kilform. Det finns lika gamla kroppar av fioler men med ny hals.
Tanken med att reparare den var att rädda fiolen och kanske få ljud i den. Att kunna spela på den. Men fiolen låter ganska bra. Kanske den kan fungera halvprofessionellt? Den låter också bättre och bättre. Med en duktig violinist ännu bättre. Den har varit spelbar sedan hösten 2022.
Signatur
Frantz Georg …
König b (Köningsberg) 1713
Vi vet inte vem Frantz Georg är (ännu.)
Vi menar det står Köni(g)b som i
Königsberg eller dagens Kalingrad. Den gång Ostpreussen. Det står 1713 men det kom en limfläck över 1 talet så man ser det inte så bra. Det är också mellanrum mellan 17 och 1
“The instruments by Gregorius Karpp (Karp), recorded in Königsberg ca
1660 to 1700, signature mistakenly read as: Bregörystarpp in König
Bergs. Anno 1694″
Forskning av Benjamin Vogel
Här används samma mellanrum som på min fiol. König b.
Benjamin Vogel är en polsk professor som skrivit avhandling om instrument från Königs b. Han skriver om min fiol att.
”Hej Ola,
Det är verkligen barock violin, barock båge och barock fodral!!! Fiolhuvudet påminner polska violer av polska Groblicz eller Dankwart violinmåkare, men sådana violhuvud använde också andra violinmåkare i Europa på den tiden. Det står verkligen Königsb. på den. Tyvärr kunde jag inte hitta några Frantz Georg xxxx i mitt arkiv.”
Halsen
Här är halsen tjockare mot kroppen så att greppbrädan får en vinkel genom att vara kilformad.
Greppbrädan är med Finér och också den lite kortare
Det som sker tidigt på 1800 är fiolerna får en vinklad hals som är lika tjock hela vägen. De är också lite längre och greppbrädan är av helt trä och utan mönster. Som fioler ser ut idag.
Mönstret på greppbrädan är fyrkantigt som man finner igen på Hardingfelor från 1700 talet. Det ser lite konstigt ut men det är för att så gamla fioler är sällsynta. Man kan spela efter rutorna så de verkar placerade pedagogiskt. Änden av första rutmönstret är en kvart och änden av den andra rutmönstret är en oktav.
Fiolhuvud
Fiolhuvudet ser polskt ut.
Fiol från Königsberg samma periode Gregoius Karpp.
Bassgamba av samma Karpp
Polsk fiol från Poznan. Poznan är väl i gränsland med preussen og har varit Preussen.
Salzburg Österike. Inte polsk men liknar.
Den ser lite Vasaskepp ut i stilen också
Strängar
Man hade sensträngar eller tarmsträngar på fiolen. På den tjockaste strängen var det ofta på 1700 talet lindat silver. Stålsträngar kom det först på 1900talet. Men då låg min fiol lagrad i timmerhuset. Här på foto kan man kan se rester av sensträng runt de gamla stämskruvarna.
De gamla stämskruvarna gick inte att använda så jag fick nya. De två skruvarna som var kvar ser hemgjorda ut och de var olika. Det var nog något som blev utslitet. Instrumentmakare Anders Norudde hade en samling med liknande skruvar, så det var nog vanligt att snida de olikt efter behov.
Stråken
Stråken tycker många är mer spännande än fiolen. Den är väldigt sällsynt och något folk inte sparat. Den är i sen 1600tals stil och det passar bra med åldern på fiolen 1713. Den ser lite ut som en blomsterpinne. Det har varit en hel del utveckling av stråkar efteråt. Stråken har slitage på nedre del som visar att man höll stråken högt upp. Den tekniken berättar också att man hade fiolen lågt i fånget mot bröstet. Det var en vanlig spelmansstil fram till 1900 talet. Senare flyttar man upp fiolen under hakan som man spelar idag. Det verkar ske för spelmän i mellankrigstiden. Att spela under hakan gjorde också de skolerade violinisterna under 1800talet, som Paganini gjorde. Men på min fiol har någon har spelat med stråken på det gamla sättet. Jag har sett en liknade stråke på Norges musikhögskola men annars inte. Har någon tips? Stråken har samma färg som fiollådan så de hör ihop. Och stråken passar perfekt i väskan och sticker ut genom ett hål. Den är också kort som barockstråkar är. Den har en rund frosch som en tysk kontrabas stråke har. Den är ungefär lika lång som fiolen och passar perfekt i väskan. En modern stråke är längre.
Folkmusiken blir påverkad av den klassiska musiken under 18 och 1900 talet. Inte bara musiken men också instrumenten och tekniken att spela. Man hade tävlings liknande uttagningar av riksspelmän både i Sverige och Norge och då man kunde få kritik för stråkteknik och och intonation kunde det lått vara att man bytte stråke och intonering till nästa provspelning. Att bli godkänd var viktig för en spelmans inkomst. På så sätt kunde folkmusiken bli påverkad av uppfattningar från klassisk musik. Noteringar vid insamling gjordes också utifrån klassisk uppfattning av intonation så musiken fick en enklare dur och moll tolkning, istället för mitt i mellan som den tradition till exempel Anders Rosén och hans skivsällskap Hurv jobbar med.
Att spela på min fiol och stråke kan ge en ide om hur man spelade förut. Stråkteknik och stråk. Den kan på det sättet vara en bricka till att föreställa sej hur man spelade innan den klassiska musiken gjorde sin påverkning.
Stråken och fattning lockar fram andra stråk och dynamik. På en modern stråke är det vanligare att spela med
froschen och att jobb mer med handen med press. På den här stråken är det naturligare att spela på den övre halvdelen mot spetsen samt att bara hålla stråken och låta stråke, sträng och fiol sjunga fritt utan påverkan av handen annat än att föra stråken fram och tillbaka. Avancerade strängskiften blir mindre naturliga då stråkstången ligger ganska högt över strängen. Enklare lösningar på stråkspel blir naturligt. Håret (taglet) på stråken är smalt också. Man kan säga att då man använder press, fart och placering i modernt stråkspel är det naturligare att man mer använder fart och placering. Press blir en obetydligare ingrediens. Dragspelsaktiga svällningar blir onaturlig och dynamiken blir mer jämn som i barockstil. Det kan man också höra i den stilen som Anders Rosen jobbar med. Stråken är mer som en uppåtböjd hårdpinne mens en modern stråke är neråtböjd tunnare och flexibel.
Stråkens slitage och design visar till att man inte har haft fiolen under hakan. Positionsskift blir lite onaturlig med fiolen mot bröstet. Så man spelar mer på lösa strängar och i första position, alltså längst ut för det mesta.
Några menar att folkmusik från Hälsingland är inspirerad från barock. Jag har lite svårt att höra det men om man undrar hur barocken hamnat i Hälsingland kan man intressera sej för hur fiolen hamnat här. Om man får ett svar på det kan också den musiken tagit samma väg. Man kan ju misstänka att överstarna på Mårdnäs som kände Gustav III kan ha något med saken att göra. Stenbock som startade Musikaliska Akademien i 1771 till exempel. Mårdnäs ligger i förhållande till Hårgaberget på motsatt sida av Hårga by. Sticker ut i Bergviken. Om inte det så Kaptenerna och Löjtnanter för Hälsingekompaniet. Hanebopolska spred sej fort till hela Sverige och de högare stånd så här måste varit god kontakt mellan det folkliga och det adliga.
Barock kista
På lådan till fiolen kan man se NNS. Det är det samma NNS 1797 som står på dörren till min brors sommarstuga. Sommarstugan är en tidigare fäbod och huset var flyttat upp från gården på 1900talet en gång. Den var byggd som en två rums stuga. Man kan tänka sej att Fiol-Nils med fru bott i det huset. Han har nog inte bara tillverkat dörren men hela huset. Jag vet inte om det är så, men det verkar logiskt då han giftet seg samma år.
Det står NNS på dörren i min brors sommarstuga också
Nils Nilsson gjorde också ett skrin när han var 12 år, 1898 som har samma signatur och färg. Fick han fiolen samtidigt?
Foto: Roy och Lilian Nilsson. Ett skrin Nils Nilsson lagde i 1789, 12år gammal
Någon sa det var otroligt att till och med nyckeln var kvar.
Jag vet inte hur och närFiol-Nils fått sin fiol. Men det borde ju vara ca år 1800, pluss minus 10 år? Kanske har familjen haft fiolen innan eller att han har fått tag i den senare. Jag vet inte om Fiol-Nils spelade fiol men någon har spelat mycket på den.
Fiolen och stråken är sliten. Någon har också skrapat bort trä från insidan av plattorna så man har nog haft en idé att förbättra tonen på det sättet. Mantrodde tunna klangplattor var bra för klangen har jag förstått. Fiolen var full i koklim när jag fick den. Det borde inte varit Fiol-Nils som sölat då han var en duktig snickare. Men han fick problem med synet på äldre dagar. Någon hadde i alla fall försökt att reparerade den en gång och haft på en massa lim.
Basbjälke
Utskärd basbjälke och inget fäste för halsen är också tecken på barock.
Det är tunn sarg.
Skulderstöd
Det är också ett skulderstöd med som ser konstigt ut. Jag har inte sett något liknande. Den var otroligt nog fastspikad i fiolen. Jag inbillar mej att någon gjort det här senare efter Fiol-Nils död 1843 men vet inte. Det kan eventuellt varit ett hakstöd och då fäst på över sidan. Dessa kommer på 1800talet. Jag har inte hittat någon information om det och det gör också fiolen intressant tycker jag. Den säger något om att man moderniserat speltekniken. Folkmusiken blir under 1800talet och början av 1900 ”förädlad” och ”förbättrad”. Man flyttar fiolen upp under hakan och får moderne stråkar och fioler som liknar på de klassiska ”finkulturella” instrument. Min är original 1700tal. Jag har inte fått berättat att någon i släkten spelar fiol efter 1843. Men det kan vara att någon försökt.
Folkmusiken blir påverkad av den klassiska musiken under 18 och 1900 talet. Inte bara musiken men också instrumenten och tekniken att spela. Man hade tävlings liknande uttagningar av riksspelmän både i Sverige och Norge och då man kunde få kritik för stråkteknik och och intonation kunde det lått vara att man bytte stråke och intonering till nästa provspelning. Att bli godkänd var viktig för en spelmans inkomst. På så sätt kunde folkmusiken bli påverkad av uppfattningar från klassisk musik. Noteringar vid insamling gjordes också utifrån klassisk uppfattning av intonation så musiken fick en enklare dur och moll tolkning, istället för mitt i mellan som den tradition till exempel Anders Rosén och hans skivsällskap Hurv jobbar med.
Att spela på min fiol och stråke kan ge en ide om hur man spelade förut. Stråkteknik och stråk. Den kan på det sättet vara en bricka till att föreställa sej hur man spelade innan den klassiska musiken gjorde sin påverkning.
Stråken och fattning lockar fram andra stråk och dynamik. Avancerade strängskiften blir mindre naturliga då stråkstången ligger ganska högt över strängen. Enklare lösningar på stråkspel blir naturligt. Håret (taglet) på stråken är smalt också. Man kan säga att då man använder press, fart och placering i modernt stråkspel är det naturligare att man mer använder fart och placering. Press blir en obetydligare ingrediens. Dragspelsaktiga svällningar blir onaturlig och dynamiken blir mer jämn som i barockstil. Det kan man också höra i den stilen som Anders Rosen jobbar med. Stråken är mer som en uppåtböjd hårdpinne mens en modern stråke är neråtböjd tunnare och flexibel.
Stråkens slitage och design visar till att man inte har haft fiolen under hakan. Positionsskift blir lite onaturlig med fiolen mot bröstet. Så man spelar mer på lösa strängar och i första position, alltså längst ut för det mesta.
“Faster Karin” med fiolen. Min morfars syster. Hon spelade nog inte.
Några menar att folkmusik från Hälsingland är inspirerad från barock. Jag har lite svårt att höra det men om man undrar hur barocken hamnat i Hälsingland kan man intressera sej för hur fiolen hamnat här. Om man får ett svar på det kan också den musiken tagit samma väg. Man kan ju misstänka att överstarna på Mårdnäs som kände Gustav III kan ha något med saken att göra. Stenbock som startade Musikaliska Akademien i 1771 till exempel. Mårdnäs ligger i förhållande till Hårgaberget på motsatt sida av Hårga by. Sticker ut i Bergviken.
Här har fiolen legat och väntat. Utegården i Sveden, Segersta, Hälsingland.
Mårdnäs
Den första personen nämnd i husförbok är Anders Rudolf Du Reits, 1722-1792. Han kan haft med sej fiol från kriget i Pommerska kriget 1757-1762. Han var överste för Hälsingekompaniet 1762–1772.
Den andra som står noterad i husförhörsboken är hans fru Charlotte De Geer, 1744-1820. Hon är från Lövstabruk. Lövstabruk är väldig central i Sveriges musikhistoria under barocken. Hon kan haft fiolen med sej. Hon hade också god kontakt med kulturella kungen Gustav III.
En tredje intressant överst är Arvid Nils Stenbock, 1738-1782. Som var överste där 1776–1782. Han startade den musikaliska Akademien 1771 och är ledamot nummer 13. Han var överste samtidigt med att Prästen Lindström, fiolägarens familj är aktiva och fiolägare född. Han var också i Pommern. Kanske han haft denna fiol?
Man kan bara gissa. Mitt poäng är att möjligheten för att det mest moderna och högst kvalitativa av musik, dans och instrument kan absolutt hittat vägen till Segersta.H
Vi har också Kaptener och Löjtnanter som kan haft fiolen med sej. De kommer också från ”Välburne” familjer. Men en soldat kanske också haft den?
Lada från Mårdnäs på Segersta Hembygdsgård
Om man läser om Hambo-polskan ser man att den flyttar sej från Hårga till finare lag i städerna. Den blir en borgelig dans. Kanske en dans som dansas av alla lag i samhället. Fiolen kan ha kommit motsatt väg. Från finare familjer.
Några menar att folkmusik från Hälsingland låter barock. Om man finner ut hur den här fiolen hamnat i Hälsingland kan man också se hur barock musiken kommit hit.
Det är inte så många fioler i Sverige som är så gamla som denna. Min är också komplett med väska och stråke. Den har en historia och den är orginal. Det gör den unik. Det kanske finns lika orginala och kompletta fioler privat men jag har inte fått reda på någon.
Om någon vet andra fioler är jag intresserad att få veta om de. Dessa fyra är de jag vet om av Svenska fioler som är äldre men ombygda. Det är också fler som stradivarius men de är också ombygda med ny hals.
Fiol från 1707 Värmlands museum
Fiol från 1621 Scenkonst museet. Den här var fin. Med huvud också.
Fiol från före 1630. Men med ny hals. Scenkonst museet. Maggini
Fiol från 1687 Scenkonst museet. Fint huvud.
Det är synd att museer inte låter musikinstrument vara reparerade och spelbara. Det är väl inte något fordons museeum som inte försöker får bilarna i körbar tillstånd. Jag är oenig i det att låta musikinstrument förfalla.
Museum vill konservera men jag tycker det förstör instrument. Det är mycket mer kultur och historia om instrument kan spelas på. Det är naturlig att underhålla musikinstrument.
Här var det mycket att göra. Anders Norodde har trollat fram en spelbar fiol.
Mästaren Anders Norudde reparerade fiolen från vrak till spelbart instrument. Kanske den inte varit spelad på 150-200år? Norudde har gjort ett fantastiskt och imponerande arbete. Jag vill rekommendera honom. Han är också duktig att bygga nya instrument som också många musiker trakterar. Som musiker är han för mej också en stor inspiration då han har så fin och äkta hållning till den ursprungliga folkmusiken. En favorit för mej bland spelmännen. Han är också känd från gruppen Hedningarna.
Anders Norudde spelar. Han håller fiolen på det gamla sättet mot bröstet.
Första gång jag såg fiolen 1981 tänkte jag på filmen Hultkläppen som jag sett när jag var liten och tänkte att det var bra man inte bränt fiolen. Filmen och Thore Härdelin gjorde stort intryck på mej. Delar av frikyrkan var väldigt mot spelmän på slutet av 1800talet.
Link till Sägnen
Link till Hambon
Categories
Hårgasägnen – ”Hårgadansen”
Det här är en del av en blogg om min fiol från Hårga och jag ser på sägnen i förhållande till det.
Link till huvudbloggen
Det jag tycker är spännande är att genom att se hur sägnen utvecklar sej kan säga något om hur miljöet runt fiolen ändrade sej, hur man träffades, dansade och fiolens roll. Hur man såg på det att spela fiol. I första och tredje variant av sägnen är fiol och polska inte nämnd. Man går från att dansa i kedja (som man fortfarande gör runt midsommarstången) till att dansa två och två i polskan och senare i andra danser. Något man hållit på med helt fram till Discon. Så kan vi ut från sägnerna se hur det var att vara fiol runt Hårga? När kom polskan?
Första gången Hårgasägnen blir publiserad offentligt är i Wisby Wekoblad 1837. Den har en intressant inledning jag tänkte nämna några detaljer runt. Där heter sägnen ”Hanebopolskan”. Också Hanbopolska och Hårgadansen blir nämnd. Anledningen till att jornalisten vill publicera sägnen är att Hanebopolskan blivit populär och som man ser så är den populär i de “finare” borgliga kretsar. Det verkar som dansen blivit känd först, och att sägnen blir känd efter den här artikeln. Om själva dansen och musiken skriver jag i en annan blogg.
Från Wisby Wekoblad 1837
”I en tid som denna, då allt måste deltaga i dagens grande dans, peruker och perukstodar, nattmässor och puderwippor, med ett ord, då man icke en gång kan kan vara säker i sitt eget hus, som en wiss hedersman yttrade, når hans granne dog, torde det icke wara ur vägen att nämna några ord om den nu så mycket begagnade och omtyckta Hanebopolskans ursprung”
Hanebopolskan. Flera saker som är intressant redan här. I den första noterade sägnen från 1784 dansar man långdans. Så en gång mellan 1784 och 1837 har man börjat dansa pardans och polska.
“den nu så mycket begagnade och omtyckta“. Inte nog med det men man har i redan i Hanebo utvecklat en egen polska som spridd sig utöver Sverige som Hanebo-dans eller Hanbo-dans. Till och med helt till Visby. Och inte bara till Sverige men också till de högare stånd och blivit en mode dans. Den dansas med “peruker och perukstodar, nattmässor och puderwippor,“ i 1837.
Författaren eller den nu lokala varianten har blandat ihop polskan med långdansen och tror det var polska man dansade med djävulen på Hårgaberget. Så framåt på 1800talet tror många sägnen handlar om hambo-polskan.
Den blev också publicerad i andra riks tidningar som Post och inrikes tidningar som var en riks och Stockholms tidning. Här är det utan inledningen ovanför. Jag lägger med den då den har tydligare text.
2) Post och inrikes tidningar 1837.
Verset innehåller ”Hanbo-polska”. Inte olikt Hambo. Visby artikeln har överskrift Hanebo-polska också. Så redan 1837 är Hanbo för Hanebo etablerat nationalt. Horga-dansen med O. Första notering av Hambo socken istället för Hanebosocken ser jag i Daglig Allehanda 1815. Så Hanebo, Hanbo och Hambo är etablerat.
Till och med i så sent som 1885 i Göteborsposten
Ska man tro Paganini är lagt till av journalisten? Eller kände man till honom lokalt? Paganini var känd för att hänspela till djävulen ungefär som att spelmän lärde sej spela av näcken.
Författaren nämner en slängring, slängpolska och slängdans. En slängdans är en slut dans där alla dansar i kedja. Nästa sägen nämner slingring eller slinker. Är det det samma som slängring? En slingring ska vara långdans sekvens där man inte håller händer.
Det finns dokumentation både från Hanebo och andra platser på att man under bröllop tog en slut långdans genom byens gårdar, in i alla hus, genom trånga öppningar och genom buskar och över stenar som en hinderbana. Det är nog är en sådan långdans som blir beskrivet i slutet av sägnerna. En avslutande brölloppslek som här slutade på berget.
Nästa sägnen från 1847. Den här versionen verkar mer original då den har långdans och inte polska. Liknar också mer på den första noteringen från 1784 som kommer längre ned.
3) Så här skrev man i Svenskt Konversations-Lexikon 1847 och i Svenska Familjeboken I år 1850.
“Hvarje lördagsafton plägade ungdomen i socknen samla sig i Horga by till
dans, och fortsatte detta nöje ofta långt inpå nätterna. En afton, hänfördt af dansens fiffighet, lät det muntra laget ej en gång af sabbatens inbrytande störa sig i sin yrande glädje, utan fortfor att dansa äfven då sammanringningen redan hade begynt. Plötsligt finna de en fremmande i helgdagskläder midt ibland sig, hvilken ingen kände; men som dock inbjöds att deltaga i dansen, hvilket han ock antog. Snart förstod han att sätta sig i spetsen för laget och föreslog till slutdans en slingring eller slinker, såsom den der på orten kallas. Alla voro med derom. Slinkern var genast färdig. Hand i hand, med den fremmande i spetsen, började slängdansen och som en hvirfvelvind bar det åstad igenom alla rum ur gård och i gård, genom fönster och dörrar, så att ingen förr någonsin varit med på dylikt. Då började några med förskräckelse ana sin ohygglige anförares rätta lynne och ville draga sig ur ringen; men det var för sent. De förmådde icke slita sig lösa, och då en uti sin förtviflan, högg sin fällknif fast i dörrposten, för att hålla sig qvar, blef hans arm afsliten och der qvarsittande, medan han sjelf rycktes bort med de öfriga, hvilka nu, med satan i spetsen, dansade hän öfver åkrar och ängar, bort till den höga Horgaåsens spets, hvarest ännu i dag visas det släta granitgolf, der endast hufvudskallarne ännu fortforo att dansa, tills de voro afnötta ända till yttersta hårspetsen.”
Den här sägnen känns mer ren och fri från ”borglighet” och redaktörer. Den man kan tänka är mest original. Fri från polska och fiol.
Nu är också sägnen hamnat i landets lexikon och Hårga och Hälsingland är känd för den här sägnen. Det sker efter Fiolägaren dör.
Bägge dessa varianter har Horgaåsen eller Hårgåsen som namn på berget. Det var det lokala namnet på berget innan kartverket förändrade på det. Så sägner som innehåller namnet Hårgås bör vara mer lokala och de som heter Hårgaberget kan då vara nationala eller av nyare dato.
”den höga Horgaåsens spets” blir konstigt för om man ser i norska lexikon så är en Horg ett flat berg med bratta kanter. Som en ås. Precis som Hårgaberget.
Men sägnen förklarar kanske ett naturfenomen att berget är flat och slät och saknar spets. Att man dansade den ned och slipade ned berget. Idag kan man förstå att berget låg under hav nivå men kanske också i rinnande vatten som slipat berget där andra när liggande toppar legat över hav nivå och inte i älvens flöde och därmed är normala. Jag bor också i Norge vid en älv där fjällsidorna är slipade av sand som liknar Hårgaberget. Man kan haft behov av att förstå varför Hårgaberget är slipt och funnet den förklaring att man dansat där. Och att man därför inte har en spetsig topp.
4) Hårgadansen. (Hanebopolskan). 1879 Av Vilhelm Engelke.
Vilhelm Engelke växte upp i Söderhamn och var chef för Järvsö Bataljon i Hälsingeregemente utanför Söderhamn när han skrev denna variant som kanske är den bästa. Var det han som la till Blå och Grå?
Här har vi fått in att Segerstabor är blå och Hanebor grå. Men i en statisk undersökelse från 1790 (F.A.U. Cronstedt) (Påstår prästerna att befolkningen i Segersta och Hanebo (också Bollnäs) är klädd i grått. Så vad som skett här vet jag inte. Är det författarens fantasi? Hårga har tillhört både Segersta och Hanebo och man kan förstå av texten att bägge socknar använt sej av Hårgaberget. Som militär har också Engelke fått med sej en soldat. Att Engelke broderar ut historien tycker jag är en del av Hårgasägnen. Alla har sin egen vri och det håller den levande.
Om Horg och offerplatser skriver jag i en annat blogginlägg. Jag tror själv man inte offrat mäniskor här men en dansk forskare påstår att man tagit med sej kvistar som offring upp på berget och man haft en rishög där. En “numera gammal” vårdkas är också registrad i 1790. Engelke har fått med Vårdkasen.
Från Cronsteds undersökning 1790.
Man kan undra o familjen tyckt det var pinsamt att ha en fiol med djävulshuvud som gjort att de gömt fiol bort. Samtidigt blir frikyrkan aktiv i området och de har ofta haft en negativ uppfattning runt spelmansmusik och dans. I vissa områden har fioler blivit brända. Har man i vår familj heller valt att gömma undan fiolen?
Det var Johan Gabriel Lindström (1738-1802) som först skrev ned sägnen “Hårgandansen”. Det gjorde han i Bollnäs 1785 efter att fått förfrågan av JD Flintenberg om att notera ned sägner. Han har nog hört sägnen från han var barn som prästson i Hanebo och Segersta.
Johan Gabriel Lindström var också vikarpräst i 16 år (1766-1782) i Segersta för sin pappa. Hans pappa var då i pensionsålder. Idag hade man inte varit vikar i 16år för en pensionist. Men när han skriver ned sägnen i 1784 har han precis blivit komminister (präst) i Bollnäs.
Väggmålning från Utegården i Sveden.
1) Hårgadansen, Johan G Lindström 1784
Den första sägnen är på latin. Då blir det ännu mera kusligt.
”Quad vero fertur de saltaione Hårgaensi auctorem prodit moleste sedulum. Narratur enim & fama hac de re percrebuit, ad juventutem quavis vespera Diei Dominicæ saltandi gratia in pago Hårga convenire solitam, tandem virum quendam, sine dubio ignotum, advenisse, qui, choro saltanium per omnes pagi domus ad montem postremo Hårga Åsen ducto, uspuedum juvenes & puellæ misere exspirent, eo loco saltationi inhæsit.”
Jag har översatt den men hjälp av googletranslate så här:
”Vad som är berättat om Hårgadansen bekymrar nedtecknaren. För det är sagt och ryktat att ungdomarna i byn Hårga hade samlats för att dansa som de brukade göra varje söndagskväll. Vid avslutningen kommer en helt okänd man och leder långdansen genom alla hus och slutligen upp på berget Hårga Åsen, där de unga männen och kvinnorna dog eländigt, fastnade på dansplatsen.”
Här och i en annan variant dansar de på en Söndag. Gjorde man det på 1700talet? Jag vet man jobbade halva Lördagar på slutet av 1800. En annan intressant sak är att författaren är bekymrad. Trodde han på detta? Trodde folk på berättelsen som den var sann?
Nedtecknaren J.G.Lindström är här fadder för Fiol-Nils fru Malin Larsdotter 1779. kanske han då också döpt henne samtidig? Fiol-Nils borde egentligen också vara döpt av han.
Fiol-Nils morbror Jon Jonsson är bonde på prästens gård (prästebolet) och hans fru Margeta Mattisdotter är piga hos Komminister Johan Garbriel Lindström.
J.G. Lindström är här fadder tillsammans med Fiol-Nils far och mor, (Nämndeman Nils Olofsson och fru Marta Jonsdotter) på ett dop hos Fiol-Nils morbror.
Fiol-Nils är då 2,5 år, hans bror Jon Nilsson som jag släktar efter är 10 år och Olof Nilsson som tar över efter gården är 13år. Jag tänker alla de barna är med i detta dop. Olof Nilssons barnbarn Per Nilsson har nästa sägen jag ska presentera.
Fiol-Nils Morfar är gästgivare Jon Larsson (1716) i Gäversta. Det är ett hus från den gården på Segersta hembygdsgård som heter Lars Abrams. Så Jon Jonsson som är far i bröllopet och Fiol-Nils mamma kommer från den gården. (och många andra i min släkt)
Om ni undrar vem släkten är så gå in på första sidan i den här bloggen om min fiol.
”
Bygg från Gården Lars Abramhs som Fiol-Nils mamma och morbror kom från. Segersta Hembygdsgård. Jag har en massa släkt från den gården.
Så min familj kände och jobbade för J.G. Lindström. Fiol-Nils Kusin fortsatte att driva prästgården. Det sägs också att Fiol-Nils var kyrkosnickare. Han var duktig snickare och han har kontakter hos kyrkan.
Lars Bruno Andersson skriver så här om Lindström (med länk)
“Johan Gabriel Lindström var näste komminister (i Bollnäs) och han konserverade den föregåendes familj genom att gifta sig med Linderfors (tidigare komminister) yngsta dotter Johanna Christina Linderfors. Lindström var son till komministern i Segersta Petrus Johan Lindström. Lindström var från början mer inriktad på naturvetenskap och doktorerade också i matematik, men hans naturvetenskapliga akademiska karriär kom av sig när fadern blev sjuk.1766 prästvigdes han och var adjunkt och vice pastor i Segersta under faderns sjukdom. 1782 blev han vald till komminister i Bollnäs. Året efter dvs 1783 gifter han sig med företrädarens yngsta dotter, som ovan sagts. Från 1796 var han helt sängliggande och avled 1802.
Under sjukdomstiden och som nådårspredikant var Johan Titze, sedermera komminister i Alfta. Med honom gifter sig änkan Lindström och på såvis konserverades änkan. Titzie var under 17 år predikant, adjunkt och skolmäster i Bollnäs och dessutom konserverat änkehuset, men när han sökte komministertjänsten här efter Lindström men domkapitlet tog ingen hänsyn till detta…“
Lars B Andersson förklarar också att konservera betyder att gifta sej med änkan eller dottern så att församlingen slipper att försörja de.
Då får vi hoppa fram till Dag Strömbäck (1900-1978) som som var en känd folklivsforskare. Han föddes 1900 och växte upp i Alfta. Hans far var präst och hans mor prästdotter från Bollnäs. Så de viktigaste nedtecknarna verkar vara prästfolk konstigt nog. Han verkar gillat sägnen Hårgadansen för han har två gånger (1961 och 1968) publicerat sin forskning på den i sitt eget blad ”ARV” som han var redaktör för. Tillsammans närmare 100 sidor. Här forskar han på sägnen som en resesägen med en 1000år gammal historia från Kölbigk som utgångspunkt.
Dag strömbäck skriver att:
” I Folkminnen och Folktankar 1928, ss. 92-98, har Olav Algot Ericsson framlagt en välskriven och fyndig liten studie kallad »Sägnen om Hårgadansen och dess rötter»”
”Den version av sägnen som Ericsson, efter en kritisk granskning av de varianter som stått honom till buds, finner bäst är följande, berättad av en gammal Hanebo-bonde Per Nilsson (från Hårga, död 1922 vid 87 års ålder”.
5) Variant av Per Nilsson, född i Hårga 3.
»Dom dansade en storböndagsnatt hos Ol-Nils i Hårga. Bäst dom höll på, inträdde en främmande karl och började spela, under det han sade: Här dansar den blå, här dansar den grå, men på Hårgaberget skall dansen stå. En av karlarna såg då, att spelmannen hade en hästfot, och förstod vem det var. Han försökte rycka undan sin fästmö från ringen, men dörren slog igen och slog av armen (så att den skildes från kroppen), när skaran dansade ut, bort till Hårgaberget. Där satte sig djävulen i toppen av en konstigt vriden tall, som än i dag utpekas, och spelade. Och dom måste dansa tills bara huvudskallarna blev kvar, och då hade dom nött en djup ring i berget»
Detta är en lite modernare variant som är berättad av Per Nilsson 1835-1922. Han är född på samma gård som fiolägaren, alltså Hårga 3. Hans farfar Olof Nilsson var bror till Fiolägaren och hans farfar borde varit med vid det dop som är nämnd längre upp med prästen som skrev ned första sägnen. Senare är han bonde i Bredåker och granne till gården med fiolen som jag kommer från och tremänning då också med min morfars farfar. Han har helt säkert känt till fiolen. Hängde ni med? Viktigast är att han är från samma gård som Fiol-Nils.
Litografi jag lånat men inte vet vem som gjort. Från “Hanebo Jul”. Det borde vara vinkel från Sveden eller Bredåker där Per Nilsson bodde.
Nedanför här diskuterar Strömbäck en Ericssons tankar runt sägnen “Hårgadansen”. Jag måste då lägga till ett par saker.
Det är en 1000år gamimal sägen från Kölbigk som jag inte tycker liknar så mycket på “Hårgadansen”. Men varianterna som kommer ut från den liknar mer. En bok översatt till Svenska på slutet av 1400talet heter “Själens Tröst”. Den har en variant som Kölbigk sägnen som liknar en god del.
Dag Strömbäck fortsätter:
”Med denna berättelse menar nu Ericsson att sägnen om Hårga dansen har en nära frändskap. »Båda handla om människor, som mot sin vilja av någon makt tvingas dansa sig till döds, båda tala om märken i marken efter de dansande och båda låta en människa söka rädda en annan med den påföljd, att dennas arm slites från kroppen. Vidare är sens-moralen lika i båda. Givet är, att alla dessa likheter ej kunna bero på en tillfällighet; de båda sägnerna måste på något sätt stå i samband med varandra» (a. a. s. 96). Detta sammanhang tänker sig Ericsson snarast så att Själens Tröst versionen använts i den kyrkliga förkunnelsen såsom exempel till tredje budet och att den under senare hälften av 1400-talet nått Hälsingland. »Betänker man nu», säger förf., »i huru stor utsträckning dessa exempelsamlingars innehåll faktiskt var folkpredikanternas ge mensamma andliga egendom … kan man med säkerhet antaga, att den nordtyska sägnen även i trakten av Hårgaberget använts i den kyrkliga förkunnelsen och sålunda kommit till folkets kännedom och därmed under dess bearbetning och lokalisation. Just förekomsten av denna märkliga ring i berget, vilken väl alltid torde ha intresserat, har naturligtvis inbjudit härtill — i andra trakter av landet, där sägnen saknat en dylik anknytningspunkt, har den till synes spårlöst gått förbi» (a. a. s. 96). Hårgasägnen uppfattar Ericsson alltså som »en lokalisation av en såsom predikoexempel använd, ursprungligen nordtysk sägen»
Senare hälften av 1400 kan betyda att sägnen varit i Hårga i över 500år.
Det blir speciellt när jag refererar till en forskare som refererar till en annan forskare som referarar till enn upphovsman som är en från samma gård som Fiol-Nils och på så sätt en släkting av mej. Man ska vara tacksam för all forskning som är gjort på 18 och 1900 talet. Inte all forskning är objektiv men bättre än ingenting.
Jag kan inte se att sägnen ”Hårgadansen” har så mycket gemensamt med Kölbigk historien från ca år 1024, 1000år gammal historia, men det är några tydliga likhetstecken som en arm som rivs av och man kan inte sluta dansa. En del saker är omvänt, man dör inte och man slits inte ut, man gräver sej ned i backen istället. Det är svårt på granit så där har man kanske vänt på det. Man dansar i ett år och inte en natt. I senare versioner går de i ring och det blir spår.. Armen tycker jag är den viktigaste länken.
Ol-Nils som nämns i förriga sägnen är hembygdsgården i Hårga 6. Fiol familjen är från Hårga 3. Där hette man också Olof och Nils och var också nämndemän.
Men ofta börjar sägnen med dans i gården Thorns som jag tror är Hårga 1.
6) Variant av Johan Persson född 1865, Hårga 5.
Från Dag Strömbäck:
“F. kyrkvärden Johan Persson från Per Anders-gården i Hårga, f. 1865, erinrade sig följande: dom dansa’ hos Torns en storböndags kväll; en främling kom in och dansa’ med dom; ett fästfolk deltog i dansen; fästmannen försökte komma loss genom att ta tag i dörrposten, men armen slets av och han fick fortsätta dansen med de andra upp på berget. (Kyrkvärdens hustru, Ingrid Persson, f. 1870, tillade, att man också berättade det så, att fästmannen försökte dra fästmön ur dansen men fick bara hennes arm.) Dansen skulle ha börjat i den »östersta gården» i Hårga”
En gård i öst blir då närmast Hårgaberget. Så kanske låg Hårga 1 där? Fiol-Nils far var nämndeman och deltog också i utflyttninga av gårdarna som låg andra platser än idag. Det var i slutet av 1700.
Jag skulle vilja lägga till att kniven som kommer in i berättelsen är av stål och det är bra mot djävlar. Men armen revs av ändå.
Jag vill också påstå at sägnen “Hårgadansen” är så pass orignal att man inte behöver se på den som ett plagiat men att det har blivit en egen historia som levt sitt eget liv. De flesta historier är ju påverkade av en annan på nåt sätt.
Segersta 1539. Carta Marina, Olaus Magnus.
Jag lägger in version från Själens Tröst här. Möjligen predikad av präster i Segersta, kanske från runt 1500 talet?
0) Själens Tröst
7) En variant med elektrisitet. Norrlandsposten 1891.
8) Alla kan berätta sägnen på sitt sätt. Här är SVT Gävleborg 2022
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/i-byn-harga-dansade-ungdomarna-till-djavulens-toner
Här är länk till huvudbloggen om min fiol
Här är link till min blogg om Hambo
Categories
Hanebopolska och Hambo
Det här är en del av en blogg om min fiol från Hårga 1713. Länk här.
När jag skriver är min vinkel ut från min fiol och det miljö som varit runt han. Så lite snävert. Många menar Hambo inte kommer från Hanebo men det tycker jag är helt fel. Tidningar från 1800talet är tydlig på att dansen kommer från Hanebo. Möjligen de har fel men det folk uppfattade i riktig under fiolägarens livstid ser jag på som riktig här. Tanken att Hambo ska vara Hamburger tycker jag ser lite dokumentarat i det matrial jag sökt i. Hanebopolska är därimot väl dokumenterad i media.
Långdans
Innan man fick pardans, polska och “gammaldans” så dansade man ringlekar och långdanser (som runt julgran och midsommarstången). Långdans som i Grekland tillexempel eller Ormen Lange på Färöarna. Den första nedteckningen av Hårgasägnen i 1784 tar för sej en långdans. Det gör också en varianten från 1847.
Här är länk till blogg om sägnen “Hårgadansen”
Polska
Redan i 1790 berättas att man spelade polska i Järvsö. Så man dansade nog också polska på Hårgaberget på den tiden sägnen skrevs ned första gången.
”Jervsö (1790)
På Brölloppen dansas ouphörligen en foglig pållska. Musiqwen av en enda viol alltid förstämd tracteras illa av någon infödd Jervsödräng. En oinfödd aproberas intet till spelman. Fördenskull slipper organisten altid alt beswär på bröllop.”
Intressant är också att fiolen uppfattas som ostämd Kanske man spelade gammal intonering (som till exempel I Aftonbladet 2 juli 1839 annonserar Komponisten Magdalena Montgomery att hon komponerat fyra stycken på piano, varav en en Hanebopolska. Hon har alltså komponerat i Hanebopolska stilen. Här har vi platsen Hanebo. Aftonbladet 1839. I en annan tidning blir samma komposition annoncerad som Hambopolska 1839. MATHILDA OROZCO MONTGOMERY-CEDERHIELM (1796-1863) var Italiensk men var gift i Sverige. Så till och med Italienare skrev Hanebopolska i 1839. Hon har ganska spännande historia. Länk här Om man ser på Montgomerys kompositioner så används både Hanebo och Hambo om samma polska. Så det bör koppla Hambon till Hanebo. Om en Italienska säljer Hambopolska för piano i 1839 så måste den varit gott etablerad 1830 tänker jag. Hon har plockat upp vad som är populärt. I Svenska familjboken 1850 står det. Där dyker “Hanbo” upp igen som knytar ihop Hambo med Hanebo. En annan källa skriver om gamla danser i Dagens Nyheter 1882 och nämner flera danser men också Hambo. Hamburger blir inte nämnd. Här knyts också Hambo och Hanebo. Kan Hambo vara det samma som Hamburska? Jag förstår det som att Hambo är först och Hamburska kommer in långt senare. Hambo och Hanebopolska är mycket mer etablerat i media än Hamburska. Jag tror Hamburska kommer från Hambopolskan och inte omvänt. Det blir konstigt att påstå att en lite och sent dokumentarad dans som Hamburskan, är den riktiga mot en väletablerad och äldre dans som Hambopolska. Det som är lite specielt är att som Hanebopolskan beskrivs på den tiden så liknar den endel på Hamburskan. Man beskriver att flickan blir lyftet och det kan man se här i den här videon med “Hamburska”. Så på så sätt kan en Hamburska vara den genlevande och orginala Hanebopolskan. Det verkar som dansen uppfattas som lite vild och upphetsande. Ofta dyker Hanebopolskan upp i tidningarnas novell följetonger när det ska vara lite erotiskt i äventyret. Här är en variant med kontrabas, Predikant, Prestinne och Hanebopolska. Mer spännande blir det inte. En Tidslinje 1835, Hambo polska nämnd i bok. och i tidning i 1890 dyker ordet Hambo upp helt för sej själv. Man börjar igen att dansa Hambopolska men nu heter den Hambo. Jag kan inte dansen men det verkar som den gamla Hambopolskan är beskriven som livlig, näsduk runt midjan och med många lyft. Den liknar inte på hambon idag. Höijers musiklexikon 1864 Det konstiga är också att Wikipedia säger: Hambon skapades av dansläraren Elias Lindell 1883, under namnet hambopolska. Lindell skapade den som ett alternativ till den då i Stockholm mycket populära polka-mazurkan. Han skapade den genom att anpassa dalpolskan till den moderna musiken. Under 1890-talet slog den igenom på danssalongerna i Stockholm, och trängde helt undan polka-mazurkan. Omkring 1893 tillfogades en andra tur till dansen. Namnet hambo förekommer första gången 1893. Från 1890-talet komponerades särskilda hambomelodier Mats Wahlberg Mats Wahlberg har i 1990 gjort en väldigt intressant och bra forskning om Hambo. Se sidan 95. Om man är mer intressarad än det jag skrivit ska man kolla in han. Jag tror Mats Wahlberg är lika förvirrad som jag och har lite av min uppfattning att den första dansen inte är lik dagens Hambo. Mats ser inte att Hambo polskan kommer för efter 1840 men jag hoppas jag dokumenterat ovanför att dansen var etablerad som Hanebopolska från före 1835. Mathilda Montgomery har också komponerat ett stycke hon både kallar Hanebopolska og Hambopolska i 1939, så på så sätt menar jag att det är en tidig koppling. Visby artikel nämner också både Hanebopolska, Hanbopolska och Horgapolska i sin artikel. Här är en lättare variant att läsa utan Visby inledningen men med bättre text. Mats Wahlberg menar också att Hambo inte är känd som dialekt för Hanebo nationalt men Hambo är ofta använd i rikstidningar för Hanebo. Det kan man se tidningsutklipp av från 1815-1885 längre ned i bloggen. Som nämnt ovarnför är också Hanebopolska mycket mer omtalad i pressen än Hamburska som jag inte ser förkomma alls i tidskrifter. I alla fall inte under fiolägarens tid. Mats Wahlberg konkluderar också att den inte kan ha kommit från Hanebo därför att det är inget som kopplar dansen till Hanebo. Det menar jag är helt fel med min dokumentation. Han nämner också att Hårga by inte var en del av Hanebo för 1780 men dansen har helt säkert utvecklats efter 1780. Mats menar också att den inte kan spridas från en liten ort. Men då har han inte tänkt på att det bodde en del adel på andra sidan av Hårgaberget, Mårdnäs. Matts Wahlberg skriver “Att en dans från en födelseort i Hanebo på mycket kort tid skulle ha spritts till stora delar av landet är emellertid inte sannolikt utifrån vad vi i övrigt känner till om folklig dans i Sverige. Dansrepertoaren har i stället genom seklerna i hög grad påverkats av allmänkulturella strömningar och de ledande skiktens modedanser. Den hambo som är känd från våra dagar synes alltså vara en annan än den dans som äldst kallas hambo. Emellertid är inte heller den moderna hambons ursprung klarlagt.» Rikstidningar skriver Hambo om Hanebo ( se längre ned) och min källa från 1837 knyter ihop dansen med platsen. De två första personerna nämnd i Segerstas första Husförhörsbok är Anders Rudolf du Rietz 1722-1792 och hans fru Charlotta de Geer 1744-1820. Bägge hade nära relation till Gustav den III och inte minst Charlotta som var hans älskarinna en kort period medan hon var gift! Hon var en spännande och modern kvinna. Anders Rudolf var i krig i Pommern och kan ju haft min fiol med sej från Preussen. Charlotta var från Lövsta Bruk som är väldig känd plats från barock Sverige där man sparat mycket musik och instrument. De har en del efter Johan Fredrich Roman. Fiolen kan komma från henne också. Om Lövstabruk Dans kan kommit till Hårga genom dessa tre adliga personer eller andra adliga. Dans kan också exporterats till Sverige genom denna adel. Större chans är väl att Kaptener och Löjtnanter haft med sej danser från europa upp på berget och att man på graniten skapat nya danser blandad med de folkliga danserna som sänt runt med militären över Sveriges land och till de ”finare” kretsar. På ena sidan har man Hårga by och på den andra sidan har man Mårdnäs med Adel. Runt omkring har man soldater och bönder. Visst kan dans och musik sprida sej både till och från Hårgaberget. Så jag är uenig med Matts Wahlberg att dansen inte kommit till eller spridits från Hanebo. Det på grund av Mårdnäs, Hälsingeregemente och Livgarden. Hanebopolska lokalt Lokalt skrev man också Hanebopolska och Hårgadans så dansen måste varit aktiv här också. Från Visarkivet. Hanebopolska (Hårgadans) Efter kyrkvaktaren Hanberg i Hanebo. 1850 talet. Melodierna är inte Hårgalåten men en annan melodi. Det finns en till Hambopolska efter Hanberg Egentligen Hårgadans. Hårga en by i Hanebosocken i Helsingland der enligt sägnen Hambopolskan först dansades. Dessa två sånger är omskrivna till piano och då har de fått ny överskrift som Hambo-Polska. Komponist och Kyrkvaktare Hanberg bodde på Hamberg. Hårgalåten Den lokala spelmannen Olof Olofsson (1890-1975) nämnd ovanför har också en bror som heter Magnus Olsson. Det verkar som att rent musikalskt så har den gamla Hanebopolska och nyan Hambon samma sånger, takt och rytm men kanske den var snabbare förut. Ändå dansen beskrivs annorlunda första halvdel av 1800talet så verkar musiken vara den samma. “Å jänta och jag” och “Morsgrisar är vi allihopa” är nämnd som Hanebopolska melodier. De fungerar nu också i den nyare Hambon. Svenska Statstidningen 1884. Daglig Allehanda 1815 Samlaren 1830 Post och inikes 1832 Aftonbladet 1848 Calmarposten 1851 Eskilstuna Allehanda 1881 Göteborgsposten 1885 Så det är tydlig att Hambo och Hanebo är synonymt. Hambopolka/polkett Göteborgs sjö och handel 1848 Hambopolka. Stockholms Aftonpost 1850. Det här är en Hambopolkett Det som heter Polka eller Polkett är lite lustigare. Det samma är mitt intryck av Hamburger dans. Lite dragspel karaktär över musiken. Norrlandsposten 1891 Här är Hambopolkan en elektrisk dödsdans. Polkan och inte Polskan väl att märka sej. Hambopolka för Pedalharpa. Calmar posten 1845 (gammal i 1845)
“hambopolskan, skickligt dansad, förefaller
oss ganska vacker, synnerligast flickans gestalt, der hon, uppburen af
mannen, sväfvar fram i sin djerft flygande dräkt”.
(Det är lite olikt Hambo idag tycker jag.)
Inte alla är enig i att den är ganska vacker. Morgonbladet skriver samma år att dansen är lika lumpen som kommunisterna. 
Hanbopolketta är inte det samma som Mazurka ser det ut som. Fröken Cardoville som skrivit denna artikel om “de gamla danser” i 1850 nämner först dansande Kaptener och Generaler. Hon nämner också Kadriljen hon gillar. Ut på dato är Francäsen, Niga Polska, La Padouana, La Courante, La Gaillarde, Meunetten, Gavotten och Kadriljen. Hon säger Valsen är Böhmisk och dansades första gång i Sverige 1798, Gallopp 1827. Polonaise och Anglaise blir nämnd. Hon tycker den gamla Mazurkan från Polen är den vakraste. Hon säger den funnits här sedan mitten av 1700talet. Så dessa danser är inte Hambo.
Hamburger eller Hamburska blir inte nämnd bland dessa danser.
Kan Hambo vara en Hamburger som många vill ha det till? Problemet är bara att Hambopolska är väl etablerat i 1835. I visarkivet ser jag först Hamburska från 1845. Det finns nedteckning från 1820-1828 med valser och polonäser, där står det “Hamburska” i parantes. Men det är med en annan handstil så den är jag osäker på om den är original. I ett notat om Närke står det att man kallade Hambo for Hamburska, men jag ser också att alla dessa låtar nedskriven från Närke heter Hambopolska i visarkivet.
Ingen heter Hamburska. En Hamburger är tvåtakt. Hamburska tretakt. Det är lite matrial med Hamburska och mycket matrial med Hambopolska. Norska Hamborger är också en tvåtakt.
Hanebopolskan är beskrevet högare lyft.
Svenska Tidningen 1854
1837, Hambo-Polska dyker upp innan 1837 och är poplär men från
1850, dansar man mycket Hambo Polka och Hambo Polkett som är en lättare tre takt.
Det blir väldigt konstigt om ni ser på min dokumentation tidigare, man har ju komponerat Hambo-polska till och med för piano sedan åtminstone sedan 1839. Förkortningen “Hambo” ser jag först runt 1890.
En lokal spelman som heter Olof Olofsson (1890-1975) säger i inspelning i Visarkivet att man inte började dansa Hambo i Hanebo förän efter 1900. Så hambon kan haft en paus. Det kan också betyda att hambo idag ikke är helt lik den som var i mitten av 1800. Kanske den blev genskapad som Wikipedia antyder? Så alla kan ha rätt. Kanske man dansat Hambo-polska från Hanebo i 100år för att nästa 100år dansa en Hambo skapad i Stockholm?
Hur som helst är Hambo knytt upp till Hårga genom 200år. Socknen kallas ju till och med Hambo. Så visst är Hambon en dans som hör till i Hanebo.
Link till en hambo sida Jag lånade bok referansen från 1835 där.
“Skånefolk” verker lika förvirrade runt Hambo.
Så jag menar artikeln hans är bra men att det fattas en del dokumentation där som ger ett helt annat svar.
«Att benämningen hambo(polska) knappast kan ha något att göra med sockennamnet Hanebo kan göras sannolikt främst av sakliga skäl. Ingenting knyter dansen till Hanebo socken i de äldsta källorna. Spridning av en dans från en bestämd ort i landet, som i så fall här skulle vara fallet, är inte heller att vänta, när det gäller folklig dans. Av samma skäl är det osannolikt att, såsom antagits, även benämningen hamburska skulle vara bildad till sockennamnet Hanebo och sedan genom folketymologisk omtolkning anslutits till stadsnamnet Hamburg.”
Dessuton är jag oenig i spridning, för rätt ned i backen där Hårgabergets fot sticker sina tår uti Bergviken ligger Mårdnäs. Mårdnäs var översteboställe för Hälsinge Regemente och med sina soldater i livgardet boende rundt Hårgaberget. På Mårdnäs bodde några av Sveriges viktigaste män, som ledet en av Sverges största regementen.
En tredje person som kände Gustav III var Arvid Nils Stenbock, 1738-1782.som startade (då) prinsens frimurarloge i Uppsala men var också en av de som startade den Musikaliska Akademien i Stockholm. Fiolen kan komma från han också. Han är medlem 13 i Musikaliska akademien.
Jag ser heller på att området runt Hårgaberget kan varit ett kulturellt centrum.
“Hambo-Polska”
Upptecknad efter kyrkovaktar Hanberg 1850 talet
Hanberg och Hamberg. Hanebo och Hambo.
Vi har också den kända Hårgalåten som vi inte vet vem som skrivit. Men det är mångs kompositioner som heter Hanebo-polska i visarkivet. Inte minst från svenska pianoforte komponister.
Det är konstigt att jag inte hittar några spelmän från Segersta och Hårga från den tiden. Det verkar som man måste 5km bort från Hårgaberget till Kilafors och Bollnäs för att hitta dokumenterad musik och spelmän. Jag har letat musik en stund från Hårga nu men inte hittat något. Jag hör på inspelningar av Visarkivet att de frågar speciellt efter Hårga så man har provat förut. Man kan säga att det inte finns spelmän registrerade på kartbilden ovanför.
Är det militärmusik som gör att man inte haft behov av spelmän? Det var fullt av militärer runt Hårga. En del musik från runt Hårga har en spesiell särpräg jag undrar om det kan vara militär påvirkning. Eller har sägner skrämt folk från att spela? 
Man menar att Hårgalåten kommer från en spelman i Hallen i Kilafors. Men jag har fått nämnd två personer som ska vara komponist till melodin. De kallas bägge Homback och melodin tror man heter Ryssjänge polskan. Hombacks-pell eller Spel Jonas? Väldigt oklart som allt annat.
Per Jonsson Forsberg, “Hombacks-Pell” (1816–1893). Spelade nyckelharpa. Man har nyckelharpansdag på Hårga hembygdsgård.
Eller så är det Jonas Spel Homback Hombacksgubben. (1815-1887).
Per Norling i Stocksäter är den spelman som kommer närmast området till där fiolen varit vad jag kan se. De är far och son Norling men jag vet inte vem som var spelman. Bägge var soldat.
Olof Olsson (1890-1975) spelar låtar av honom.
Både Per Norling och Magnus Olsson har melodier som har en annan stil som jag undrar kan ha en militär påverking
Hårga by var först en del av Segersta till runt 1780. Ungefär på den tid prästen Lindström fick jobb i Bollnäs och skrev ned första sägnen. Hårgaberget och Mårdnäs låg i Segersta, eller “Särsta” på dialekt.
Socknen har ibland haft namnet Hambo i rikstidningar sedan 1815. 
Hårgasägen med elektrisitet 
Här är länk till huvudbloggen om min fiol
Här är länk till blogg om sägnen “Hårgadansen”
Jag har försökt reda ut förhållandet mellan Urafors, Åberg och Stålberg.
Vi måste ha följande två geografiska platser klart för oss:
Ullungsfors nordväst i Edsbyn är en å och ett vattendrag som rinner ut i sjön Ullingen och rätt därefter vidare ut i älven Voxnan.
Edsbyforsen en del av Voxnan mitt i Edsbyn. Den flyter idag igenom rör.
Enklast är att låta Carl Olof Åberg (1873-1962) vara huvudperson och att vi relaterar personerna som føljer ut från han.
Första generationen.
Farfar, Gubben Uhr.
Farfar Olof Olofsson (1804-1901). Efter att varit dräng i Vängsbo blev pigan Anna Olsdotter gravid och fick sonen Olof i 1831. De giftet sej två år efteråt. Han hade då blivit soldat Olof Uhr No. 103. De bodde i området Ullungsfors där också Olof Uhrs Pappa Soldat Olof Skans och hans farbror, Jonas Gudmundsson bodde. Gubben Uhr var inte bara soldat men också smed, berättar Lennart Uhras, som nu bor på gården Ura. Uhr var från början soldat namn och inte en plats.
Farmor och Olof Uhrs fru Anna Olsdotter (1809-1887) var smedsdotter från Vängsbo. Hennes pappa dog när hon var 10år. Gården kallas fortfarande Smens. Annas bror var också smed och var fadder till Annas första barn Olof 1831. Olof Uhr och Anna får en del barn och jag ska senare nämna några av de.
Morfar är Sergant Jonas Forsell 1809-1893 och han bor på andra sidan Ullungsforsen i Rotebro. Mormor är Lisbet Persdotter, (1808-). Jonas Forsells pappa var bysmed och heter Jonas Forsell (1758) han också.
Jag gissar att morfar Jonas Forsell är smed men får bara upplysningar om han som soldat och sergant i kyrkböckerna. Kyrkböckerna är ibland sparsam med upplysningar om vad man jobbat med. Jonas äger en vattendriven smedja tillsammans med Olof Uhr i Ullungsforsen. Om man äger en smedja och är smedjeson så är man nog smed själv också.
Yxsmedjan, spikbruket Ullungsfors.
Spikbruket i Ullungsfors blev startad av Olof Olofsson Uhr och Jonas Jonasson Forsell runt 1840.
Det finns upplysningar på internett om att släkten har haft verksamhet där sedan 1700talet men jag har inte sett någon dokumentation på det. Då bysmed Jonas Forsell den äldre är född 1758 så är det väl stor chans att dessa upplysningar är riktig.
Andra Generationen
Pappa Olof Olofsson Uhr (1831- 1900) blir Spiksmed i 1855. Han tar namnet Åberg och flyttar ett stenkast ned till Ullungsforsen. Olof Åberg gifter sej med dottern till Jonas Forssell, Lena Forsell (1834-1874) i 1857. Han tar med sej sin bror Per Olofsson Uhr (1839-1920) som snart också gifter sej, blir smed och kallar sej först Åberg men senare Stålberg. I Ullungsfors har vi då bröderna Olof Åberg och Per Stålberg. De blir närmaste grannar och kollegor livet ut.
Syster till Olof Uhr, Lisbeth Olofsdotter 1818, är gift med gevärsmeden Jonas Stålberg 1817. Per går i lära hos Jonas Stålberg. Jonas Stålberg dör 1864 och Per tar namnet Stålberg efter Jonas död.
Olof Åberg köper nu som son och måg spikverket Ullungsfors Manufakturverk. Han söker i 1858 lov om att få registrert fabrikmärke och stämpel U:F som han får godkänt i 1859. Endast i kyrkbok från 1876-1880 nämns Olof som Spikverksägare. Annars nämns han som smed.
Carl Olof Åberg skriver att:
“Spiksmidet som hittils hadde varit en jämförelsevis god inkomstkälla, började alltmer att avtaga, på grund av en mördande konkurent, som vid den tiden uppträdde på spikmarknaden, nämligen klippspiken. Det var en given sak att den handsmidda spiken icke i längden skulle kunna hålla stånd mot den med maskiner framställda varan. “
Räddningen kom i en plötsligt växande lokal skogsindustri.
1860 startar Urafors Yxfabrik. 50 års jubileum 1910.
I 1870 säljer Olof Åberg säljer halva smedjan till sin bror Per Stålberg. Olof Åberg tillverkar yxor med U.F stämpel och Per Stålberg med P.S. stämpel. Smedjan blir utvidgad.
På 1880 och 1890 talet tillverkades 6-800 dusin yxor pr år. Det blir 2-3 dusin pr dag.
Per Stålberg med fru.
Per Stålberg med hustrun Britta Jansdotter
Systeren Anna Olsdotter Uhr (1844) gifter sej med Mjölnare Jonas Forslund (1846-1880) men han dör tidigt och Anna och sonen Jonas flyttar hem till Gubben Uhr när han blir änkeman. Sonen Jonas Forslund (1869) blir också Mjölnare som pappa och hamnar i Bergsbacka kvarn i Edsbyforsarna i 1900.
Brodern Jonas Uhr (1841-1897) blir Mjölnare. Han och hans fru Brita Olsdotter (1848-1899) och får en massa barn men bägge dör rätt före 1900. Äldsta sonen Johan Olav Uhr (1875) fortsetter som Mjölnare och tar sej av sina yngre syskon. De hamnar också i Bergsbackakvarn vid Edsbyforsarna. Deras äldsta dotter Brita Matilda gifter sej med Per Ungman som är smed i Stålbergsmedjan.
Tredje generation. Edsbyforsarna och 1900.
Edsbyforsen ligger i Edsbyn och är en del av Voxnan och ligger 4km söder om Ullungsfors.
Olof Åbergs yngsta son Carl Olof föds 1873, året efter dör hans mamma. Han växer upp med sina äldre syskon och pappa Olof och farbror Per i smedjan.
Påstående på internett om att Carl Olof Åberg inte har far är fel.
Rätt är att han inte har mamma. Han blir smed.
C.O. Åberg är barnbarn av grundarna Farfar Ur och Morfar Forsell.
Carl kan stavas Karl så ibland är han Karl Olof Åberg.
När vi kommer til år 1900 så sker det en utveckling i industrin och hos kusinerna.
Åbergs säljer år 1900 hus och smedja till Stålbergs som nu äger hela smedjan. Carl Olof Åberg köper rättigheterna till Edsbyforsen, bygger nytt hus i Edsbyforsen, och startar Yxfabrik där.
Johan Forslund (1869) som tidigt miste sin pappa och tagit sej av både Mamma Anna och Morfar har flyttat för sej själv ut til Backabergkvarn. Edsbyforsarna.
Johan Olav Uhr (1875) är också i Edsbyforsarna med några av sina syskon han tar sej av efter att de hastigt mistat både pappa Jonas Uhr i 1897 och mamma i 1899.
För Carl Olof har det öppnat sej möjlighet att flytta till en större fors och starta modernare och mer effektiv industri. Kanske ligger det en del reurser i arv och arbetskraft hos Uhr kusinerna? Det uvecklar sej ett familjeföretag och man är ung och har vilja. Urharna startar en helt ny yx industri och mycket uppfinnsamhet. Nya smedjan kallas också Åbergssmedjan.
Edsbyn fick järnväg år 1900 något som säkert kan ha spelat en viktig roll.
Urafors yxsmedja Edsbyn, ca 1915
I 1901 har Carl Olof Stålberg (U:F) och Willhelm Stålberg (P.S.) utställning i Gävle där de vinner diplom.
Runt 1930 produseras 5000 dusin yxor och barkspadar i året. Omräknat Ca 240 per dag med 6 dagars arbetsvecka.
Efter kriget produseras 5-600 yxor om dagen.
Som jämförelse tillverkar Gränsfors Yxfabrik idag 60-80 yxor om dagen.
1918 Arbetare vid Åbergs yxsmedja Urafors Edsbyn.
Många av arbetarna är släkt. Jag har inte fördjupat mej så mycket i det. Men heter man inte Uhr, Åberg eller Stålberg, så är man gift med en ser det ut som. I alla fall i början.
Stålbergsmedjan 1900
Smedjan Ullungsfors
Stålbergs smeder.
I Ullungsfors köper Stålbergsbröderna Åbergs del av smedjan, de äger nu hela smedjan och fortsätter med P.S. yxan.
Smeder är Pappa Per Stålberg som lever till 1920.
Willhelm Stålberg (1868)
Karl Erik Stålberg (1870) köper Åbergs hus.
Smeden Jonas Orinder (1877) är gift med Anna Sofia Stålberg (1882) (Pers dotter)
Per Ung (1877) som är gift med Brita Matilda Uhr (1871) dotter av Jonas Uhr.
Jonas Stålberg (1877-1957) och senare hans son Per Jonsson driver smedjan fram till Jonas dör.
På slutet tillverkar man lyktstolpar. Smedjan rivs i början av 1960.
EIA tillverkar PS yxan en period. Kan det vara efter 1960?
Det är flera av familjerna som inte har döpt sina barn i svenska kyrkan.
Något som verkar irritera han som skriver kyrkboken, och jag ser det inte andra platser än i Ullungsfors. Det verkar som de varit starkt överbevisad i en frikyrklig tro där. Det måste ha krävts ett stort mod och fasthet att gå emot statskyrkan på den tiden.
Här gissar jag, men när man läser i kyrkböckerna så ser det ut som en släkt som tar hand om varandra.
Gubben Uhr blir gammal och dör 96år gammal i 1901.
Jonas Forsell dör 83år och det sista året bor han hos sin måg Olaf Åberg 1893.
Men vad är då Urafors och U:F?
U:F. Står nog för Urafors som kanske är namnet på folkmunn för Ullungsforsen där Uhrarna häll till. Ullungsfors kan det också vara men det blir flera gånger hänvist till att det står för Urafors. Kolon tecknet betyder att man drar ihop ett ord som i C:a.
Men senare på 1940 talet ser det ut som om firmat byter namn från Carl Olof Åbergs Yxfarbrik till Urafors Yxfabrik. Så det ser ut som man tar tillbaka Urafors namnet. Men farbiken ligger då inte i Ullungsfors där den första Uraforsen var men i Edsbyforsen. Vägen i Edsbyn har nu fått namnet Uraforsvägen. Antagligen efter Uraforsfarbriken. Men den första Uraforsen låg i Ullungsfors. Men i Edsbyforsen var Uhrar aktiv både före som mjölnare och efter 1900 som smeder så bägge gör ära av att vara en Urafors. Men det mest riktiga är kanske att tänka att Urafors är Åbergs yxfabrik och inte en fors.
Jag tänkte en stund Urafors var efter grundarna Uhr och Forsell men det stämmer nog inte ändå det var en spännande ide.
Carl Olof Åberg berättar här Urafors Historia. 1840-1832,
i ett brev från 1932
Yxtillverkning 1944
Rasmus Petterssson Viks Urafors dokument.
Med brev, kataloger och uppsats.
Urafors är en industrihistoria där man är före sin tid, där allt är nytt och måste skapas. Skråväsendet försvinner i 1846 och det blir fri företagsamhet i 1864. Det är en tid när man går från att man gemene man inte har rättigheter till att produsera eller sälja, som på 1700talet, till att alla får rätt att produsera. Det är en stor revolution det är överbefolkat och det startas produktion över allt. Det kräver nytänkning och det verkar soldaterna Uhr och Forsell ha haft.
Det kan vara bra att komma ihåg att en gång tillverkade man det man behövde här.
Ola Andersson.
Categories
Urafors historia
Carl Olof Åberg berättar om Urafors Historia i 1932.
Förord av sonen Karl Kalle Åberg i 1960
Categories
Per Johan Åberg
Och hans familj.
Jag skriver lite om Åbergs barn här. Pappan Olof Åberg och brodern Carl Olof har jag skrivit om i min första blogg varför jag låter Per Johan Åberg vara huvudperson i denna blogg och relaterar folk till honom.
Jag har samarbetat med Diana Starr i “forskningen”. Och hon är släkt också med både Olof Uhr (Johans Farfar) och Jonas Forsell (Johans Morfar) som startade spiksmedjan en gång och även till Olof Åberg som startade Urafors Yxfabrik. Hon har också sin egen blogg på engelska. Det kan vara så att hon har andra bilder och information men det mesta är nog likadant. Jag har sökt mest i kyrkböcker men jag och Diana har också pratat med några som känner till historien. Så tack till er.
Per Johan Åberg, föddes 1863 och var äldsta sonen.
Näst äldst var Jonas Wilhelm Åberg, född 1868.
Dessa två bär mellannamnet Johan och Wilhelm.
Tillsammans med Carl Olof Åberg, född 1873 var de tre söner till Olof Åberg som alla arbetade i smedjan i Ullungsfors. Yxor märkta med den gamla stämpeln U.F. kan alla vara gjorda av pappa Olof så väl som av sönerna Johan, Willhelm och Carl Olof. De delade smedja med sin farbror Per Stålberg och Stålbergs söner som använde stämpeln P.S. Så det var två familjeföretag i samma smedja i Ullungsfors. Stålbergs övertog hela smedjan år 1900. Carl Olof tog med sig U:F.-stämpeln vidare till Edsbyforsen och startade en modern yxfabrik där.
(Per) Johan gifter sig år 1884 med Helena Hansdotter. De flyttar till Malvik i Alfta och hjälper Erik Blomkvist att starta smedja i 1886. Erik Blomkvist är gift med Johans syster Anna Maria Åberg. Erik Blomkvist gick i lära hos Per Stålberg och träffade Olof Åbergs dotter där. Erik Blomkvist smedja i Malvik ska jag skriva om i en annan blogg.
Johan Åberg flyttar 1889 tillbaka till Ullungsfors då det heter att han behövdes där i Urafors smedjan. Men i Malvik 1889 har Johan sökt och fått lov av kungen att emigrera med hela familjen till Nordamerika.
Brodern (Jonas) Wilhelm flyttar 1891 till Nordamerika och jobbar som smed där. Då har redan två andra systrar också flyttat till USA.
Johans äldsta son Olof, född 1885 beskrev att han fick träning till smed i farfars smedja i Ullungsfors. Han bodde där från 1889 till att han är femton år 1900. Han hade sin lärotid hos U.F.
År 1900 säljer man sin halva del i Urafors smedjan i Ullungsfors till Stålbergs. Carl Olof startar ny modern smedja i Edsbyforsen och Per Johan Åberg flyttar ett lite stycke längre ned i ån till Ullungsströmmen och startar egen smedja. Den smedjan står där än idag. Pappan Olof Åberg dör och Edsbyn får också järnvägstrafik det året. Så det hände mycket i Edsbyn år 1900.
En JÅ-yxa som var favorit till “Fetveds Micke”.
Jag tror att yxorna märkta med JÅ är Johan Åbergs produkt. De JÅ-yxor som jag känner till är från området Ullungsfors eller Roteberg som byarna heter, i nära anknytning till Johans smedja..
Per Johan Åbergs smedja.
Familjen står vid timmerrännan mellan hus och smedja.
Foto inifrån smedjan. Johan Holger (Helge) är nog nummer 2 från vänster. Men vi är osäker på vilka de andra är
Diana Starr skriver.
Oh, this text came from a biography of my great grandpa Olof that his daughter wrote as a teenager:
“… At the age of fourteen, he began working in his grandfather’s cutlery factory, doing small jobs and gradually mastering the trade. …… Olaf continued to work in this factory for three years, or until his grandfather’s death. After this, his father built a new axe factory and here Olaf worked for two years….”
Först i 1904 reser de två äldsta barnen till USA. Olof är då 19år och systern Hulda 15år, De reser då till farbror Wilhelm som betalt för biljetterna och de blev boende där. Sonen Olof jobbar nu som smed i USA. Han återvänder aldrig till Sverige.
(John) Olof Oberg
Det står att Johan “anmält utträde till baptist samf.” i 1902. Det var väldigt många av Åbergs och Stålbergs som var starkt engagerade i missionsförbundet och baptisterna var föregångare till missionsförbundet. Kan frikyrklighet vara grunden till önskan om att flytta till Nordamerika? Var Amerika- planerna grunden till att Johan inte flyttade med Carl Olov till den nya fabriken i Edsbyn?
Johan Åberg byggde en kraftstation som under smedjan är märkt 1906 och den producerar ännu idag ström.
1908
Men Johan dör plötsligt 1908, 44år gammal. Det är inte svårt att tänka sej att det blir en stor kris hos familjen. Äldsta barnen i Sverige är Olga Helena 15år och Johan Holger snart 14. Yngst är Svea nästan tre år. Det är då nio barn i Sverige att försörja. De två äldsta är i Nordamerika. Familjen flyttar från smedjan till Högtorp Borgen, Edsbyn.
I 1915 Jobbar Johan Holger (Helge) som smed på Urafors. Samma är hans bror Josef Teodor noterad i kyrkboken som smedlärling. Kanske bägge är lärlingar på nya Urafors. Slagdräng kallades man också. Kanske Josef Teodor är bland de om är noterad som “Okänd” i fotot i linken under.
Johan Holger (Helge) Åberg i Urafors i Edsbyn.
Runt 1920
Johan Holger jobbar på nya Uraforsfabriken i Edsbyn men får TBC och 1918 då han är 26 år gammal dör han i något som ser ut att vara spanska sjukan som härjade som värst efter första världskriget. I slutet av 1919 dör mamma Ella Hansdotter 57år. I mitten av 1920 dör Josef Teodor, skidfabrikant bara 20år. Så tre familjeförsörjare dör i en tid Sverige var fattigt och haft nödår och hungerkravaller.
Stora syster Hulda i USA reser då hem och har sökt om lov hos amerikanska myndigheter “to help sister travel”. Hulda vill hämta sin döva, “dövstumma” och nästan blinda syster Anna Dorotea, då 23 år och ta henne med sig till Nordamerika. Med sig till USA tar hon också sina bröder Per Robert (18 år) och Elfver Henning (16 år).
I Stockholm, i väntan på pass, möter döva Anna Dorotea den stora kärleken i en döv man och väljer att bli kvar i Stockholm. Leopold Napoleon Edwall heter han. Ett år senare är hon gift och har barn. Sonen Yngve Leopold var också döv och jobbade som bokbindare. Bägge pappans föräldrar var också döva. Leopold Napoleon jobbade som typograf. De bodde i Stadshagen på Kungsholmen som var nödbostäder. Anna Dorotea bodde där helt till kvarteret revs 1965.
Elna Sabina (22 år) reste året innan till USA.
Olga Helena (30 år) hade flyttat till Ljusdal
David Leander (26 år) tog med sig sin lillasyster Svea Desideria (15 år) till Orsa.
David Leander Åberg i skidfabriken.
JÅ yxa som ser reparerad ut.
Johan och sonen Olof.
Olof tar namnet John Olof efter sin fars död. Kanske för att hedra honom? Per Johan var med att starta två smedjor, Erik Blomkvists i Malvik och sin egen i Ullungsfors. Han byggde kraftverk 1906. Han var som sin far Olof och sin bror Carl Olof en väldigt handlingskraftig man.
Grön prick. – Johan Åberg i Ullungsfors
Gul – Erik Blomkvist i Malvik.
Blå – Edsbyforsen med Carl Olof Åbergs Yxfabrik. U:F. Nya Urafors.
Röd – Ullungsfors med Åbergs och Stålbergs smedja. Gamla Urafors.
Morfar Jonas Forsell.
Kan nämnas att Morfar Jonas Forsell (1809) som startade spik smedjan med Farfar Olof Uhr (1804), bodde sitt sista år hos Per Johan Åberg.
En bror till Jonas Forsell var en av dem som reste till Bishop Hill år 1850 med väckelserörelsen som fanns i Hälsingland då. Han var nybyggare i Voxnabruk. Det betyder att han arrenderade en gård mot att göra tjänster för Voxnabruk. Det var flera nybyggare där som reste samtidigt till Bishop Hill.
Efter att Jonas Forssell sålt sin smedja till sin måg Olof Åberg så flyttar också Jonas till Voxnabruk som arrendator. Per Johan Åbergs äldsta syster flyttar in på gården till Jonas Forsell och tar över med sin man Woxlin.
Jonas Forsell hade en son som hette Per (1836) och var morbror till Per Johan. Per fick en son 1863 och Per dog några månader efteråt. Sonen och mamman bodde hos Jonas Forsell fram till 1870 då mamman fick en till son, flyttade till Sveg och gifte sig. Jonas Oscar Willhelm Forsell (född 1863) växte upp med farfar och farmor.
Jonas Forsell med fru och sonson.
(Jag tänker det är han som är på detta fotografi ändå det står pappan Per. Pojken är då Per Johans kusin och han hade sin Moster och hennes man Olof Åberg som fadder.)
Diana Starr har skrivit en blogg med mera upplysningar och flera bilder.
Obergs släktsbok i USA
Släkten i USA är väldigt intresserad av att få tag i yxor med JÅ. Om någon kan hjälpa till med det så kommer de att bli väldigt lyckliga..
Ta kontakt här
Vänlig Hälsing.
Ola Andersson
Bergen, Norge. (Född Bollnäs)
