Author: admin

Under Construction.
Se på bloggen som en kladd än så länge.
Har den uppe för kommunikation

Jag har en gammal fiol från Hårga.

Den är 300år och som jag fick ärva när gården till min morfar blev sålt.
Gården ligger på andra sidan älven Ljusnan av Hårga och man ser upp på Hårgaberget där som sägnen säger djävulen lånat en fiol och spelat för ungdom så de dansade sej ihjäl. Ägaren var från Hårga. Nils Nilsson född 1777. Fiolen har fått ligga orörd i 150år så den är unik.

Vy från Hårgaberget över Ljusnan, Sveden till höger och Hårga till vänster.

Fiolen är en original barockfiol från 1713 så den är äldre än första nedteckningen av sägnen Hårgadansen. Fiolen har ett drakhuvud och dekorerad greppbräda. Den är komplett med stråke och väska. Det verkar som man gömt bort fiolen då den är bevarad original och inte byggd om som andra fioler från den tiden blivit. Vad jag vet så finns det inte någon fiol som är lika gammal, komplett, original (och samtidigt spelbar) som denna i Sverige.

Bloggen kommer ta upp det miljö som varit som kan orsak till att den gömts bort. Felans habitat.

Ägaren av fiolen var Nils Nilsson född i Hårga år 1777.

Nils Nilsson giftet seg till gården Sveden som ligger på andra sidan av älven Ljusnan. Han kallades Trillemannen och var en duktig snickare. Han byggde trillor (vagnar). En utskärning på en dörr i min brors sommarstuga säger att Nils Nilsson byggde den i 1797, det är samma år som han giftet seg till gården Sveden. Nils Nilsson 1777 skal ha varit kyrkosnickare också. Fiol-Nils dog 1843.

Fiol-Nils fick inga barn men han adopterade sin brorson.

Adopterade gjorde man för att få arvtagare till gården och den adopterade var då gärna vuxen. Blev man adopterad hade man tur, blev bonde och fick en gård. Man var antagligen inte föräldralös, men Bonden var barnlös. Det följde med en del ansvar för den som tog över gården och det var som en slags pension för den gamla bonden och hans fru så länge de levde. Undantagskontrakt hette det. Gammelbonden skulle ha mat men skulle också hjälpa till. Ungar var då inte en utgift men det samma som pension och trygg ålderdom. Barn var en investering.

Brorsonen/adoptivsonen Nils Jonsson (född 1798) var vuxen och dräng på gården när han blev adopterad. Hans pappa (bror till Fiol-Nils) dog när “Adoptiv-Nils” var baby så det är väl vara möjligt att adoptivsonen (vars familj bodde i Granbo rätt över älven) ofta var på besök och att Fiol-Nils från förr var en reservpappa. Det kan man bara gissa seg till.

Adoptivsonen är min Morfars Farfars Far
Fiol-Nils är min Morfars Farfars Farfars bror.

Magdalenorna
eller Malin som de också blev kallad.

Fiol-Nils fru hette Magdalena (1779).
Hon hade en kusin som också hette Magdalena (1796) som var piga på gården. Bägge döpt efter sin farmor Magdalena (1727) som var född på gården Sveden.

Adoptivson-Nils och pigan Magdalena föll för varandra och giftet sej.
På så sätt släktar jag genom pigan Magdalena både till Fiol-Nils fru och till gården Sveden ändå inte Fiol-Nils fick barn.
Adoptivparet fick en son fyra månader efter bröllop som de döpte till Nils Nilsson (1826). Det blir mycket Nils och Magdalena här i gården.
Enligt tradition borde adoptivson Nils Jonsson döpt sin son efter sin pappa Jon men väljer att döpa sin son efter fosterfar (Fiol-Nils).

Så ändå om jag inte nedstammar direkt från Fiol-Nils så har han gett släkten sitt efternamn. Nilssons. Alla först födda nedåt heter i tre generationer Nils Nilsson. Fiol-Nils fru blir då min morfars farfars mors kusin.

Jag har en barnstol från gården Sveden som min morfar satt i som liten. Den kan varit lagd av Fiol-Nils till sina barnbarn men det vet jag inte. Men han var snickare och barnstolen är gammal. Man kan leka med tanken. Men att det suttit små Nils Nilsson på den är jag säker på.

Fiolen

Vi vet inte vem Frantz Georg är ännu.

Vi tror det står Kön(igs)b som i Königsberg eller dagens Kalingrad. Den gång Ostpreussen. Det står 1713 men det kom en limfläck över 1 talet så man ser det inte så bra. också mellan rum mellan 17 och 13

“The instruments by Gregorius Karpp (Karp), recorded in Königsberg ca 1660 to 1700, signature mistakenly read as: Bregörystarpp in König Bergs. Anno 1694″
Forskning av Benjamin Vogel

Här används samma mellanrum som på min fiol. König b.

Fiolhuvudet ser polskt ut.
Fiol från Königsberg samma periode Gregoius Karpp.
Bassgamba av samma Karpp
Polsk fiol från Poznan. Poznan är väl i gränsland med preussen og har varit Preussen.
Salzburg Österike. Inte polsk men liknar.

Jag har inte hittat någon fiol i Sverige som är så gammal och komplett och är i spelbart tillstånd. Den är komplett med stråke och väska från samma tid. Den är jämngammal med stradivarius och de finns ju fortfarande, naturligtvis, men det som är specielt med min fiol är att den inte är ombygd. Barockfiolerna blev moderniserade, man byttet ut eller bygde om halsen. På barockfioler som denna så är halsen kilformad, halsen går rätt ut men greppbrädan får sin lutning genom en kilform.

Det som skjer tidigt på 1800 är fiolerna får en vinklad hals som är lika tjock hela vägen. De är också lite längre och greppbrädan är av helträ och utan mönster. Som fioler ser ut idag. Paganini som levde på samma tid som Fiol-Nils var väldig central i fiolens utveckling.
På min fiol är det som det ska vara originalt, finer på greppbrädan. Mönstret på greppbrädan är firkantigt som är typisk för fioler och hardingfelor från 1700 talet. Det ser lite konstigt ut men det är för att så gamla fioler är sällsynta. Man kan spela efter rutorna så de verkar placerade pedagogiskt. Änden av första rutmönstret är en kvart och änden av den andra rutmönstret är en oktav.

Stråken tycker många är mer spännande än fiolen. Den är väldigt sällsynt och något folk inte sparat. Den är i sen 1600tals stil och det passar bra med åldern på fiolen 1713. Den ser lite ut som en blomsterpinne. Det har varit en hel del utveckling av stråkar efteråt. Stråken har slitage på nedre del som visar att man höll stråken högt upp. Den tekniken berättar också att man hade fiolen lågt i fånget mot bröstet. Det var en vanlig spelmansstil fram till 1900 talet. Senare flyttar man upp fiolen under hakan som man spelar idag. Det verkar ske för spelmän i mellankrigstiden. Att spela under hakan gjorde också de skolerade violinisterna under 1800talet, som Paganini gjorde. Men på min fiol har någon har spelat med stråken på det gamla sättet. Jag har sett en liknade stråke på Norges musikhögskola men annars inte. Har någon tips? Stråken har samma färg som fiollådan så de hör ihop. Och stråken passar perfekt i väskan och sticker ut genom ett hål. Den är också kort som barockstråkar är. Den har en rund frosch som en tysk kontrabas stråke har.

Det är också ett skulderstöd med som ser konstigt ut. Jag har inte sett något liknande. Den var otroligt nog fastspikad i fiolen. Jag inbillar mej att någon gjort det här senare efter Fiol-Nils död 1843 men vet inte. Det kan eventuellt varit ett hakstöd och då fäst på över sidan. Dessa kommer på 1800talet. Jag har inte hittat någon information om det och det gör också fiolen intressant tycker jag. Den säger något om att man moderniserat speltekniken. Folkmusiken blir under 1800talet och början av 1900 ”förädlad” och ”förbättrad”. Man flyttar fiolen upp under hakan och får moderne stråkar och fioler som liknar på de klassiska ”finkulturella” instrument. Min är original 1700tal. Jag har inte fått berättat att någon i släkten spelar fiol efter 1843. Men det kan vara att någon försökt.

På lådan till fiolen kan man se NNS. Det är det samma NNS 1797 som står på dörren till min brors sommarstuga. Sommarstugan är en tidigare fäbod och huset var flyttat upp från gården på 1900talet en gång. Den var byggd som en två rums stuga. Man kan tänka sej att Fiol-Nils med fru bott i det huset. Han har nog inte bara tillverkat dörren men hela huset. Jag vet inte om det är så, men det verkar logiskt då han giftet seg samma år.

Jag vet inte hur och när Fiol-Nils fått sin fiol. Men det borde ju vara ca år 1800, pluss minus 10 år? Kanske har familjen haft fiolen innan eller att han har fått tag i den senare. Jag vet inte om Fiol-Nils spelade fiol men någon har spelat mycket på den. Fiolen och stråken är sliten. Någon har också skrapat bort trä från insidan av plattorna så man har nog haft en idé att förbättra tonen på det sättet. Man trodde tunna klangplattor var bra för klangen har jag förstått. Fiolen var full i koklim när jag fick den. Det borde inte varit Fiol-Nils som sölat då han var en duktig snickare. Men han fick problem med synet på äldre dagar. Någon hadde i alla fall försökt att reparerade den en gång och haft på en massa lim.

Samma signatur och färg på skrin, stråke och väska. Har han fått fiolen samtidigt med att han målar skrinet? 1789?

Kanske någon i Hälsingekompeniet fått tag i fiolen under resor i Europa? Kanske den kom med resandefolk eller att Nils själv rest en plats?
Man kan fantisera om det. Kanske Liv kompaniet har fått den med sej från Pommern?

I Hårgasägnen från 1878 står det om soldat 69.

Skråmtar gör det än där uppe, ock i nattlig stund hör man stygga läten därifrån. Såg inte “69” vid lifkompaniet en dödskalle kullra ned för bärget, hoppande från trädtopp till trädtopp, alt under det ständigt upprepade hemska ropet: uj hi—uj hi! — Ja hemskt är det där; men det är ej underligt efter hvad som hände där i forna dar. Så är berättelsen därom.

Utskärd basbjälke och inget fäste för halsen är också tecken på barock.
Det är tunn sarg.

De gamla stämskruvarna blev vi tvugna att byta ut. De var bara två också.
De såg väldigt hemma snicrad ut och olika. Det var rester av sensträngar på de. Vi satte på syntetiska strängar som låter som sensträngar. Fördelen är att de inte stämmer ur sej och det är bra för fiolen att man stämmer minst möjligt.

Huvudet på fiolen ser lite Vasa-aktig ut. Ett marint djävulshuvud?
Den inspirerar till tankar runt sägnen med djävulen, men Vasa är 100 år äldre. Men huvudet har en egen stil jag inte sett andra har. Gamla polska fioler kan ha liknande huvud.

Gården Sveden har ett bomärke som man finner igen på en ask på Vasamuseet. Asken ska vara en Norrländsk modell men mer vet ingen. Det kan vara flera gårdar med liknande bokmärke andra platser i Sverige. Hälsingeregemente startade upp ca 1624 och Vasaskeppet gick ned 1628. Gården Sveden har haft soldater. Det finns inte dokumention från 1600talet i krigsarkiv på grund av att slottet brann 1697.

 Folkmusiken blir påverkad av den klassiska musiken under 18 och 1900talet. Inte bara musiken men också instrumenten och tekniken att spela.

Att spela på min fiol och stråke kan ge en ide om hur man spelade förut. Stråkteknik och stråk. Den kan på det sättet vara en bricka till att föreställa sej hur man spelade innan den klassiska musiken gjorde sin påverkning.

Stråken och fattning lockar fram andra stråk och dynamik. På en modern stråke är det vanligare att spela med froschen och att jobb mer med handen med press. På den här stråken är det naturligare att spela på den övre halvedelen mot spetsen samt att bara hålla stråken och låta stråke, sträng och fiol sjunga fritt utan påverknad av handen annat än att föra stråken fram och tillbaka. Avancerade strängskiften blir mindre naturliga då stråkstången ligger ganska högt över strängen. Enklare lösningar på stråk spel blir naturligt.

Stråkens slitage och design visar till att man inte har haft fiolen under hakan. Positionsskift blir lite onaturlig med fiolen mot bröstet. Så man spelar mer på lösasträngar och i första position, alltså längst ut hela tiden.

Dynamiken blir enklare med den här stråken. Det dynamiska dragspelsliknande böljande bälg dynamiken blir onaturlig. Det blir mer rakt på. Det blir mer som musiken man hör i Visarkivet som är mindre påverkad av dragspel och Skansen.

Sägnen “Hårgadansen“

Den äldsta kända uppteckningen av sägnen är gjord av komministern (präst) i Bollnäs Johan Gabriel Lindström år 1785 och finns återgiven i J D Flintenbergs samlingar om Hälsingland.
Hans far var präst i Segersta och Hårga tillhörde Segersta socken fram till 1778. Johan Gabriel Lindström var också vikarpräst för sin pappa i Segersta 1766-1783. J.G.Lindström är fadder för Fiol-Nils fru Malin Larsdotter 1779. kanske han då också döpt henne samtidig? Fiol-Nils från Hårga kan han också döpt då han var präst i Segersta.

J.G. Lindström här tillsammans med Nämndeman Nils Olofsson och fru Marta Jonsdotter som är mina förfäder och föräldrar till Fiol Nils. Mamma heter Jonsdotter och då är andra sonen döpt till Jon Nilsson. Det är ju pappa til adoptivsonen Nils Jonsson. Tredje sonen får namn efter pappa Nils, vår Nils Nilsson. Ser ut som ett dop på Prästbostället i Mårdnäs.

Min morfars farfars farfars far och mor som fadder med nedtecknaren av sägnen Hårgadansen, prästen Lindström. Man kan väl tänka sej att Marta Jonsdotter har med sej sina barn här, Fiol-Nils 2,5 år och hans bror Jon 10år? Mamman till barnet är piga hos prästen och född där. Pappan till barnet är då morbror till Fiol-Nils. De två syskonen har Jon Larsson från Gäversta 1 som pappa. Gästgivars som har ett hus på hembygdsgården i Segersta.
Lindström är egentligen bara vikarpräst för sin pappa, men fungerar som präst. Tror han är vikar i 15 år. (ska kolla) Är det inte en chans att Fiol-Nils är döpt av samma präst?

Jag har jag inte fått läst den första sägnen men jag har beställt den för ett halvtår sedan från riksarkivet. Jag tänker det är interessant att få läsa den då jag tänker att skillnaderna i sägnerna berättar mycket om hur kulturen utvecklats under fiolens tid. Nya varianter visar till nya kulturuttryck.

Många hänvisar till den älsdsta sägnen utan att ha läst den. Heter sägnen där “Hårgadansen”? Vilka danser dansar man? Är det en spelman med? Använder man ordet dans eller lek? Dansar man i ring? I par eller långdans? Hur var sägnen orginalt. Har den medeltida tendenser?

De nyare sägnerna visar till fiolspelare och polskor. Det blir intressant att se om det är fiol och polska med i första äventyr. Detaljer som säger något om kulturutvecklingen i bygden.

Ändå om nu sägnen är en myt så har den eksistert i bygdefolkets i medvetande i flera hundra år. Svenskt Konversations-Lexikon påpekar i 1847 att ”Ännu lefver i folkets mun en saga om densamma, då kallad Horgadansen,”. I 1847 är alltså historien redan gammal. Det berättar att Fiol-Nils var medveten om sägnen var nämnd i Nationalt Lexikon. Det måste varit obekvämt på den tiden.

Sägnen borde vara 300år men kan vara hundravis år äldre än det. Myt eller inte så är det en del av bygdens kultur och identitet.

Man säger Hårgasägnen är en vandringssägnen som är 800år. Men jag kan inte se att sägnen liknar i andra sägner. Man dansar också i trans i de andra sägner men annars är det lite som är likt. Sägnen är så unik att man bör fokusera om att den är Hårga sin egen sägen. Om någon menar något annat kan de gärna finna en som liknar eller förklara likheten. Så är frågan också om den originala sägnen är mer olik eller mer lik de andra sägnen.
Jag väntar som sagt forfarande att få den originala sägnen.

Johan Nordlander har beskrivit folk från Hälsingland som vidskepliga. Det är för mej klart att denna sägen påverkat folk och att man trott på den helt eller delvis. Och att den påverkat Fiol-Nils och folk runt han. Speciellt runt år 1800.

Så här skrev man i Svenskt Konversations-Lexikon 1847.

“Hvarje lördagsafton plägade ungdomen i socknen samla sig i Horga by till
dans, och fortsatte detta nöje ofta långt inpå nätterna. En afton, hänfördt af dansens fiffighet, lät det muntra laget ej en gång af sabbatens inbrytande störa sig i sin yrande glädje, utan fortfor att dansa äfven då sammanringningen redan hade begynt. Plötsligt finna de en fremmande i helgdagskläder midt ibland sig, hvilken ingen kände; men som dock inbjöds att deltaga i dansen, hvilket han ock antog. Snart förstod han att sätta sig i spetsen för laget och föreslog till slutdans en slingring eller slinker, såsom den der på orten kallas. Alla voro med derom. Slinkern var genast färdig. Hand i hand, med den fremmande i spetsen, började slängdansen och som en hvirfvelvind bar det åstad igenom alla rum ur gård och i gård, genom fönster och dörrar, så att ingen förr någonsin varit med på dylikt. Då började några med förskräckelse ana sin ohygglige anförares rätta lynne och ville draga sig ur ringen; men det var för sent. De förmådde icke slita sig lösa, och då en uti sin förtviflan, högg sin fällknif fast i dörrposten, för att hålla sig qvar, blef hans arm afsliten och der qvarsittande, medan han sjelf rycktes bort med de öfriga, hvilka nu, med satan i spetsen, dansade hän öfver åkrar och ängar, bort till den höga Horgaåsens spets, hvarest ännu i dag visas det släta granitgolf, der endast hufvudskallarne ännu fortforo att dansa, tills de voro afnötta ända till yttersta hårspetsen.“

Med den här starka historien i Svensk konversations lexikon så tidigt som 1847 rätt efter Fiol-Nils bortgång så kanske det inte var konstigt att gömde bort fiolen. 1847 varianten är den jag funnet som verkar mest ålderdomlig.

I en tidigare version från 1837 så spelar djävulen fiol. Där dansar man också polska. Där blir också Paganini nämnt, han som moderniserade fiolen som inte är gjort med min fiol. I den sägnen står det också att Hin spelade på alla fyra strängar, det var ett tricks Ole Bull hade. Det som är specielt är att den versionen är lite modernare än den som är ovanför och från 1847. 1837 versionen är från Fiol-Nils livstid. Paganini spelade också på det att vara i kontakt med djävulen. Man får en känsla av att den 1837 versionen är kryddad av en redaktör i en borgelig rikstidning. Den verkar lite modernare än 1847. Det att man blandar in polska får nog mycket betydning för både misförståelse och Hårgasägnens vidare betydelse för bygden.

Senare blir sägen varianterna ännu mera inlevelse. I en nu vanlig variant dansar man i ladan til Ol-Nils. Ol-Nils är hembygdsgården i Hårga som jag kommer nämna lite längre ned.

Att det står om sägnen i vetenskapliga svenska lexikon och riks tidningar runt mitten av 1800 talet när Fiol-Nils dog vill ju förstärka behov av att lägga bort fiolen.

Lägg till frikyrkans förbannelser och bränningar av de syndiga fiolerna i slutet av 1800talet och effekten blir ännu starkare. Den verkar blivit lagrad och bort gömnd på gården. Och tur är kanske det? Filmen Hultkläppen (1977) tar upp detta tema. Fiol-Nils sägs ska varit kyrkosnickare och det kan ju vara intressant med tanke på om man gömt bort fiolen. Segersta socknen hade på den här tiden 500 invånare och alla kände alla.

Kanske predikade prästen som skrivit ned sägnen och som var präst för Nils och Magdalena om dansen på hårgaberget i kyrkan? Annars var det frikyrkan och senare på 1800talet som brände fioler.

Jag hittar inga spelmän från Segersta och Hårga från den tiden. Det verkar som man måste 5km bort från Hårgaberget till Kilafors och Bollnäs för att hitta dokumenterad musik. Jag har letat musik en stund från Hårga nu men inte hittat något. Jag hör på inspelningar av Visarkivet att de frågar speciellt efter Hårga så det är inte det att man inte provat förut. Man kan säga att det inte finns spelmän registrerade på kartbilden ovanför.

Jag ser för mej att min fiol varit traumatiserad.

Är det militärmusik som gör att man inte haft behov av spelmän? Det var fullt av militärer runt Hårga som jag ska skriva om längre ned i texten.

De flesta av mina förfädrar borde i praktiken haft möjlighet att dansa på Hårgaberget. Mina morbröder berättar de rodde över älven till dans. Det är ganska naturligt att min fiol varit på Hårgaberget på dans. Men jag vet inte. Man kan bara föreställa sej.

Jag spelade fiol ett år på musiklinjen i 1982. Min mormor visade mej då den här fiolen och berättade vad instrumentmakaren sa. Han hade sagt det bara var en spelmans fiol och att den inte hade något värde. Jag tänkte det var konstigt att man påstod att en sådan fiol inte har något värde. Jag var då bara 17 år men jag har på senare tid inte hittat en så original spelbar och komplett fiol i varken Sverige eller Norge. Om någon vet om sådana instrument är det ju intressant att få tips.
Jag hade glömt ut fiolen men blev väldigt glad när jag fick lov att ärva den. Jag är den i familjen som håller på med musik. Spelar mest kontrabas.

Bilden är 40år. Här visste jag inte om varken om fiol eller Fiol-Nils. Men konstigt är det att det ända foto jag har av mej själv spelande fiol är från huset Fiol-Nils hus. byggde. Han heter inte Fiol-Nils men historien har så många Nilsar. Trillemannen kallades han.

Det är inte så många fioler i Sverige som är så gamla som denna. Min är också komplett med väska och stråke. Den har en historia och den är orginal. Det gör den unik. Det kanske finns lika orginala och kompletta fioler privat men jag har inte fått reda på någon.
Om någon vet andra fioler är jag intresserad att få veta om de. Dessa fyra är de jag vet om av Svenska fioler som är äldre.

Fiol från 1707 Värmlands museum

Fiol från 1621 Scenkonst museet. Den här var fin. Med huvud också.

Fiol från före 1630. Men med ny hals. Scenkonst museet. Maggini

Fiol från 1687 Scenkonst museet. Fint huvud.

Det är synd att museer inte låter musikinstrument vara reparerade och spelbara. Det är väl inte något fordons museeum som inte försöker får bilarna i körbar tillstånd. Jag är oenig i det att låta musikinstrument förfalla. Det är mycket mer kultur och historia om instrument kan spelas på. Det är naturlig att underhålla musikinstrument.

Dans

Innan man fick pardans, polska och “gammaldans” så dansade man ringlekar och långdanser (som runt julgran och midsommarstången).  Långdans som i Grekland tillexempel eller Ormen Lange på Färöarna.

I en sägen från 1837 dansar man polska. Det nog en modernisering. Först i slutet av 1700talet kom polska och senare kom vals och Hambo. På slutet av 1800 fick man fler danser som  Polka och Schottis. I Fiol-Nils levnadstid var det gärna Polska, Hambo och Vals. Så i de nya varianterna av Hårgasägnen så dyker det upp pardans. Det är en misförståelse av 1800 talets journalister.

Om kyrkan i sägnen menade långdans var syndigt så måste polskan och pardansen som kom efteråt upplevts som mycket mera syndigt. Tänk att kunna snurra runt och tätt intill någon man tyckte om. Klart det blev populärt. I tillägg kom potatisspriten. Allt detta under Fiol-Nils livstid. Inte konstigt de fick för sej att bränna fioler.

Hambopolska

Geografisk är fiolen tilknyttad Hårgaberget som har Sveriges mest kända sägnen och den mest kända folkmelodin. Platsen har också en egen dans. Hambo. Hambo är också noterad som Hårgadans så Hambon är nog knytt till Hårgaberget. Hanebopolska är ett annat namn.
Hambo ska vara dialekt för Hanebo som är socknen som Hårga nu ligger i. Hårga blev flyttad från Segersta socken till Hanebo socknen ca 1780. Kanske för att de skulle slippa över och älven för att gå till kyrkan.

Begrepp

Hårgadansen är en sägnen.
Sägnen heter Hårgadansen men jag skriver Hårgasägnen för att man inte ska bli förvirrad av danser och melodier med samma namn.
Hårgalåten är en känd folkmelodi.
Hambo eller Hårgapolska, Hanebopolska, Hambopolska, Hårgadans och Hambo.
Hälsingehambon är en tävling.

På 1800talet i Fiol-Nils tid har man blandat ihop långdans, polska och hambo. Hambo har utveklats i från Polska och man tror också en dans som heter hamburger. Så Hårga polska kan vara en Hambo eller Hamburger. En dans från Hamburg. Så begreppen Hårgapolska som nog blir hambo är nog inspirerad från 1800tals varianterna av sägnen. Det ser ut som man knyter upp hambon med Hårgaberget.
Men man har nog dansat europeiska danser som soldater tagit med seg.
Så allt kan nog vara rätt. Några menar att Hamburger är mat också.
Så kan man undra vilket land polskan kom från?

Melodin ovanför är inte Hårgalåten men en annan melodi. Det finns en till Hambopolska efter Hanberg. Att man skriver i lexikon runt 1850 att sägnen “Hårgadansen” är en polska gör att Hambo får en tillknytning till Hårga. Så kan man diskutera om Hambon kommer från Hårga. Men vi har trott så i 200år och då blir det ändå riktigt kulturelt sett.

Hårgalåten

Det är några som menar melodin Hårgalåten är från en annan plats. De visar till Morsgrisar är vi allihopa och Vårvindar friska men de liknar ju inte. De är komponerad på samma sätt med samma ackord men det gör det inte till samma sång. Det blir som att säga att blues är samma sång eller andra popsånger med samma ackord är samma sång. Om någon påstår detta be de sjunga och visa att det är ett plagiat. Låt Hårgalåten tillhöra Hårga. Det är besserwisser att mena något annat. Hårgalåten är knytt till Hårga genom 200år så då är det så. Man har egentligen bara 7 toner att göra en melodi på så många melodier kan likna.

Man menar att Hårgalåten också kommer från en spelman i Hallen i kilafors. Men jag har fått nämnd två personer som ska vara komponist till melodin. De kallas bägge Homback och melodin tror man heter Ryssjänge polskan. Hombacks-pell eller Spel Jonas? Väldigt oklart som allt annat.
Per Jonsson Forsberg, “Hombacks-Pell” (1816–1893). Spelade nyckelharpa. Man har nyckelharpansdag på Hårga hembygdsgård.
Eller så är det Jonas Spel Homback Hombacksgubben. (1815-1887).

Per Norling i Stocksäter är den spelman som kommer närmast gården vad jag kan se. De är far och son men jag vet inte vem. Olof Olsson (1890-1975) som spelar låtar av honom. Han var soldat.

Från sägnen 1879

Där dansar den blå,
där dansar den grå
på Hårgabärget skall dansen stå

Segersta är blå och Hårga är grå men som en Cronstedt berättar i sina sockenbeskrivningar från 1790 så är både Segersta och Hanebo klädd i grått (även Bollnäs). Grå och blå finner man inte i folkdräkterna heller. Kanske färgen är ett påhitt för dramatiken.
Men man kan tolka text linjen att Hårgaberget har varit samlingspunkt för bägge socknar i långa tider. Berget har också tillhört bägge socknar.

Om man vill veta mer om hur Hårga blev Hanebo kan man läsa Lars Bruno Anderssons blogg om temat här.

Hambo.

Matts Wahlberg har i 1990 gjort en väldigt intressant och bra forskning om Hambo.

Men han konkluderar att
“Spridning av en dans från en bestämd ort i landet, som i så fall här skulle vara fallet, är inte heller att vänta, när det gäller folklig dans.”

Det är jag oenig i för rätt ned i backen där Hårgabergets fot sticker sina tår uti Bergviken ligger Mårdnäs. Mårdnäs var överste boställe för Hälsinge Regemente och med sina soldater i livgardet boende rundt Hårgaberget. På Mårdnäs bodde några av Sveriges viktigaste män som ledet en av Sverges största regementen.

Det bodde soldater runt hele Hårgaberget som tillhörde livgardet. Detta skedde under 300år. Där var också militärmusikere som bodde i sina soldattorp runt området. Dessa soldater med familj var naturligtvis uppe och dansade på lördagarna. De kom från hela Hälsingland och var många år i Europa. De har naturligvis kommit tillbaka med danser, melodier och annan kultur från Europa.

Så Hårgaberget var ett kultuelt center. Klart att ungdommen ville ha allt det senaste av mode då som nu. Kanske de kom med en fiol också. De var i krig i 200år från 1620 talet till kriget mot Norge 1814.

Krig mot Pommern 1756-1763 till exempel. Huvudet på min fiol liknar på barockfioler från Polen. Kanske den kom hit från Preussen?

Så där menar jag Matts Wahlberg kan ha fel om spridningen. Hambo kan utvecklats och blitt spredd från Hårga. Men annars skriver han väldigt intressant och utfyllande. Det är svårt att veta om hambo kom från Hanebo. Jag tycker han har en bra redovisning. Men på grund av Mårdnäs var Hårga kulturelt central. Det har jag lust att poängtera.

En spelman som heter Olof Olofsson (1890-1975) säger i inspelning i Visarkivet att man inte började dansa Hambo för efter 1900. Så hambon kan haft en paus. Det kan också betyda att hambo idag ikke är helt lik den som var år 1800. Jag tycker jag läst det var någon som genskapade Hambon. Det är mycket nationalisme här som färgar kulturen till att bli något annat än det var. Så alla kan ha rätt.
Olof Olofsson är en av få spelmän från närområdet. Han har också duktig bror som heter Magnus Olofsson (1883-1968) som blev riksspelman. De var verksamma runt 1900.

Hur som helst är Hambo knytt upp till Hårga genom 200år .

Egentligen Hårgadans. Hårga en by i Hanebosocken i Helsingland der enligt sägnen Hambopolskan först dansades.

“Hambo-Polska”
Upptecknad efter kyrkovaktar Hanberg 1850 talet

Komponist och Kyrkvaktare Hanberg bodde på Hamberg. Det är ju en språklig paralell till att Hanebopolska blir Hambopolska.

Här står det 1850. Kärnan i problemet är att man blandar in polskan i sägnen. Och man skapar en Hanebo-polska och Hambo-polska i artiklar på 1800-talet. Det är svårt att veta vad som händer på berget men man dansar nog. Att dansa polska i ring på granit kanske skapar en egen polska. Blandat med nya danser från Europa.

I Svenska familjboken 1850 (s. 141 f.) står det.

“hambopolskan, skickligt dansad, förefaller
oss ganska vacker, synnerligast flickans gestalt, der hon, uppburen af
mannen, sväfvar fram i sin djerft flygande dräkt”.

Men Wikipeda skal ha det till att hambon kommer 1883.

Wikipedia säger att
Hambon skapades av dansläraren Elias Lindell 1883, under namnet hambopolska. Lindell skapade den som ett alternativ till den då i Stockholm mycket populära polka-mazurkan. Han skapade den genom att anpassa dalpolskan till den moderna musiken. Under 1890-talet slog den igenom på danssalongerna i Stockholm, och trängde helt undan polka-mazurkan. Omkring 1893 tillfogades en andra tur till dansen. Namnet hambo förekommer första gången 1893. Från 1890-talet komponerades särskilda hambomelodier

Men som Spelmannen Olof Olofsson berättar ovanför att han började spela hambo efter 1900, så kanske det var en paus och att man skapat en ny dans?

Min dokumentation innan säger hambopolska kommer tidigare. Likaså egna melodier för dansen. Hårgadanser og Hårgalåtar. Jag tror ingen har rätta svaret men att Hambo är en del av kulturen här över 200år så Hambo hör till Hanebo ändå.

At Hårga är en central plats för livgardet är nog för att platsen sedan gammalt varit ett försvar och nog har gamla traditioner på grund av övergången mellan land och kust. Mårdnäs har också många gravplatser från 400 talet. Hårgaberget har rykten om sej med hedniska riter. På andra sidan Ljusnan ligger en fornborg som skyddar övergången mellan den övre och nedre delen av forsen. Namnet på platsen där är Landa och landa kommer nog från att båtar hade en naturlig stopp. Landaforsen var ett hinder och varor måste lastas om flyttas över i nya båtar. Eller att man drog båten ned och rodde vidare? En naturlig plats för handel. Det är klart att platsen varit center så länge det varit folk här. Till och med tågstationen hette Landa. Båtar kunde komma in från kusten. Malm och skinn till kusten från Härjedalen och Salt och yxor på väg tillbaka? En syntese mellan kust och inland.

Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige 1859-1870

“Ljusnan flyter midt igenom socknen, och torde by-namnen Landa och Länninge häntyda å det förhållande, att båtfarten vid derstädes belägna forsar och strömdrag blifvit afbruten och farkosterna derstädes landsatta, på den tid båtfarten utgjorde det mest anlitade kommunikationsmedlet.“

“Socknen, som är i förhållande till
sin annex den minsta i riket, har också
kyrkoherde-boställe i Hanebo. — Af
fornlemningar finnes en gammal
förskansning i ett berg för att stänga inloppet
till det inre af Ljusnedalen, troligen
mot de sjöröfvareflockar, som i forntiden
oroade landets fredliga inbyggare.

Af gårdar må nämnas: öfverstebost.
Mårdnäs, 2’/a mtl, eller enligt tax.längden 35 öresl.“

Såg man från Hårgaberget västerut så såg man över Ljusnan som rinner helt från Norge, där kommer också Voxnan ned. Såg man österut från bergets topp kunde man se båtar som kom från kusten. En bra vaktpost.
Idag ser man bara träd och skog.

“Hårga, by i Segerstad med Hårgaberget; skrifves Hårga 1631, Horga 1543; uttalas med öppet o. Den s.k. hårgadansen (Hanebopolskan, hambopolskan) som här förekom (se Sv. Landsm. 1: 238) är ett minne af forntida offerfester härstädes. Kapten W. Engelke nämner, att på bergets topp finnes flera flata hällar, på hvilka fordom enligt sägnen menniskor offrats.“

Från: Minnen af heden tro och kult i norrländska ortnamn (1881).av Johan Nordlander.

Hǫrgr

“Nynorskordboka
Opphav Norrønt
Hǫrgr
1. Steinaltar gudshus av stein eller tre
2. Bergknaus, fjelltopp (helst med bratte sider og flat topp)
3. Hop, flokk, mengd“

Den tråkiga tolkningen av Hårgaberget är att det betyder ett berg med brattasidor och flat topp. Kanske form är gemensamt för alla tre aternativ. En folkmängd kan uppfattas som en klump med bratta sidor och flat topp. Kanske man byggt altare i med den formen. Men det knippas också till något heligt. Det kan också vara en kult ordet beskriver.

Men alternativ 2 “Bergknaus” går igen både där jag bor i Norge och på Hårgaberget, att man har en stenig klump med flat topp. Ett altare av sten och blodig offerplats som svenska akademins ordbok hänvisar till har nog gärna överdrivits under 1800talets nasjonalromantik. Man är på 1800talet glad i att fokusera om det blodiga. Det är av ca 100 hårgar i Norge 70 stycken här där jag bor och jag svårt att förställa mej att man dödat folk eller djur på alla de. Hårgarna vi har här på vestlandet i Norge har samma form som Hårgaberget och de är steniga. Bratta sidor, flat topp.

Forskarna är naturligtvis inte helt eniga om vad en Hårg är men man några stickord är.

Magiske och heliga platser där det bor dödefolk och väsen i berget. ligger etter en färdsled, litt i vägen, tillsammans med andra heliga berg som har namn som sol och hov eller annat. Att det är magiska förställningar runt de som att man inte får säga namnet till berget eller att kvinnor inte få se på några av de. Men också att det är offerberg för Horg-kvinnor, kvinnliga präster. Att man skal lägga offer på de. Att de är i område med heliga berg.. Att de ofta är från Järnålder och innan Vikingtid med Åsatro. Gränser fysiskt i terränget mellan områden men också gräns till undervärden.

Den kan också stämma med Hårgaberget med järnåldergravar på Mårdnäs nedanför Hårga. Att det är en gräns mellan kust och inland. En viktig farled. Fornborg som ligger på andra sidan Ljusnan och Landaforsen kan vara en tullstation och vaktpost. En slags Norrlandsport Ett naturlig centrum för en kult.

“Tradisjonelt har ein gått ut frå at horgar var stader/anlegg for dyrking av gudar, med ofring av dyr m.m., og det har det ganske sikkert vore i mange tilfelle, jf. svenske gardsnamn samansette av gudenamn og horg: Odhinshargher og Porshargher. Men når
horgnamn er knytte til monumentale og «blokkerande» fjell ved skipsleier eller andre gamle ferdslevegar, så er det rimelegare å gå ut frå at det har vore ein svært enkel kult som vi kjenner frå passering av slike stader i ettermellomaldereleg tradisjon: Folk har trudd at det var overnaturlege makter som heldt til i slike naturformasjonar og
styrde ver og vind, og andre naturfenomen ikring dei. For å halde seg på god fot med desse maktene var det derfor skikk å helse når ein for framom – med å lette på huva, kysse berget e.a. – eller å «ofre» noko småtteri til maktene med å leggja ein kvist, småstein, bær e.a. på ein haug eller røys ein passerte.“

Eldar Heide

Offer med kvist på Hårgaberget.

“I have not been able to check such traditions in relation to horg places, but I do know that twigs were thrown by passers-by onto a heap on Hårgaberget, Northern Sweden “(Hrgr in Norwegian names of mountains. Olrik and Ellekilde 1926: 482).

Här är en påstånd om att man kastar kvistar på en rishög för att milda makterna på Hårgaberget om jag förstått det riktig. Från en dansk bok 1926. Har inte fått läst den själv. Men det verkar som man förhåller sej till att Hårgaberget är heligt här. Man har respekt för berget. Man har då haft övertro mot berget långt innan kristning Om någon vet mer om detta, andra ofringar eller overtro runt berget hade det varit spännande att veta.

Mer att läsa
Hǫrgr in Norwegian names of mountains and other natural features

Odd Nordand 1969 är upptagena av Hårgarna i Norge ligger samman med andre heliga fjäll och kan vara en kult innan vikingtid. Han ser för seg att i Voss där det är stor tätthet av Hårgar längs en farled att Voss har legat isolerat så att Åsatro inte blivit central del av kulturen. Att Hårg kan komma från en kult som är innan Åsatro.

Om man tänker på det sättet så har gärna också inre Hälsingland legat isolerat från influenser från Uppsala.
Åsatro hade en naturlig övergång till kristendom också. Senare kom katolska kyrkan över innan den Lutherska kyrkan blev statskyrka. Bibeln blev en del av lagen och kyrkan fick licens to kill. När Staffan kommer på 1000talet blir han slått ihjäl. Kanske det var av Hårga kulten?
När södra Sverige fick en mjuk övergång från Åsatro till tidigkristendom över till katolisme, så blev det nog en mer markant övergång mellan Kulter i Norrland och med den lutherska kyrkan som hade rätt att halshugga och bränna folk. Något som förklarar det stora antal häxbränningar i Norrland. Man kan gärna säga att kyrkan fick hävna sej på mordet på Staffan med massmord. Hälsinglänningar blir av tidiga forskare beskrevet som väldigt övertroiska. Kanske denna vidskepelse är rester av kult de möter som överlevt. Att Hälsingland inte blev påverkad av Åsatro som i Södra Sverige. Att kulter från innan Åsatro lever kvar längre och starkare? Kanske Hälsingland har en annan religiös historia än södra Sverige.

Bakom Fornborgen i linje med Hårgaberget ligger Hovåsen. Men det uttalas som Hov på häst och inte “Håv” som i blot. Vi har också ett Trollberg något som stämmer med Voss teorin med heliga berg.

Hårg kan vara ett heligt hus, tempel. Kanske Hårgaberget ät ett heligt hus för en värld som bor inne i berget. Väsen eller förfädre. De har en husform.

Man är gärna oenig om Hälsingland var en del av Sverige för 1200talet. Det är då kyrkor dyker upp i området. Där Uppsalabor blev gradvis kristnet, så skedde inte denna gradvisa övergång i Norrlands inland. Hälsingland hade också egen lag i slutet av 1300talet. Kanske vi var lite Svenska. Digerdöden kom i mitten av 1300 talet.

Hårgabergets mystik har nog varit mer närvarnade på Fiol-Nils tid.
Vågade han gå upp på fjället när det var mörkt? Tänk om det kom en dödskalle hoppande ned från fjällsidan. Gården hade teg på Hårgaberget.

Helveteshorga I Norge

Vy över Bergviken

Segersta är utmärkt på Olaus Magnus karta från 1539 så det har nog varit en viktig plats länge. Kan sägnen Hårgadansen vara från just 1500talet?

Snoddas måste vara med.

Skiljestället vid Mårdnäs. Flottning.

Flottare med färg.

Landaforsen

Snoddas sjunger han har vänninnor “ifrån Norderås till skiljet ner vid Berg”. Det är ju möjligt att “Skiljet vid Berg” är vid Hårgaberget i Bergviken där man buntade ihop timret som skulle till sågarna längre ned vid kusten. Där jobbade min farfar och farbror. Till och med flottningen han haft Mårdnäs vid Hårgabergets fot som centrum för uppsamling av timmer. Det visar bergets centrala plats. Flottningen börjar i mitten av 1800talet så det är efter Fiol-Nils död. Klart att flottare dansade på Hårgaberget, de hade ju vänninor i alla torp och byar. Dragspelaren till Snoddas bodde också där. I Granbo.

Bra dokumentar om Evald Sonefors från Granbo

Mästaren Anders Norudde reparerade fiolen från vrak till spelbart instrument. Kanske den inte varit spelad på 150-200år? Norudde har gjort ett fantastiskt och imponerande arbete. Jag vill rekommendera honom. Han är också duktig att bygga nya instrument som också många musiker trakterar. Som musiker är han för mej också en stor inspiration då han har så fin och äkta hållning till den ursprungliga folkmusiken. En favorit för mej bland spelmännen.

Fiol-Nils svärmor måste ju få vara med.

Ändå det är helt ointressant. Men Snoddas och alla andra är ju med.

Man har i en variant knutit upp Hårgasägnen opp mot gården Hårga 6 som är hembygdsgården i Hårga, Ol-Nils. Alltså Olof Nilsson.
Fiol-Nils kom från Hårga 3 och hans bror och farfar hette också Olof Nilsson. Så Olof Nilsson och Nils Olofsson går igen i bägge gårdar. Och de är också ”nämndemän” om varann. Bland annat ansvarlig för jordskifte, lagaskifte, att man flyttade gårdarna från varandra. Bägge gårdar har haft tegar upp på Hårgaberget. Tidigare låg gårdarna i små byar.
Första sonen som oftast ärver gården blir döpt efter farfar. Och då får man dessa linjer med Olof Nilsson och Nils Olofsson i släktled. Gården heter då ofta Ol-Nils eller de namn som går igen. Andra son får namn efter Morfar. Det samma med döttrarna.

Men som jag sa så har alltså Olof Nilsson från Ol-Nils (det som blev hembygdsgården) varit nämnd i en av de senare sägnerna.

Margta Olsdotter 1746

I kyrkboken står det att Fiol-Nils svärmor är från Hårga och därav dotter av denna Olof Nilsson. Men kyrkboken har faktisk fel. Svärmor kommer från Djupa i Segersta. Det är två personer med samma namn född samma år i kyrkboken och kyrkan har klart att blanda ihop dessa två efter år 1800. På detta sätt är svärmor från Djupa hon gifter sej när men dör som född Hårga. Så till och med kyrkböcker kan ha fel. Konstigt man kan hitta sådana fel 200år efteråt men gott att rätt blir rätt. Konstigt att om Fiol-Nils varit kyrksnickare att kyrkan inte vet vem hans svärmor var? Svärmor från Djupa kommer ungefär lika långt från Hårgaberget hon också och har nog varit på dans där hon med som de flesta i området. Men nu hoppas jag släktforskare får med seg det här. Hårga flickan til Olof Nilsson dog dessvärre innan hon blev ett år. Djupa är också på min karta.

Min Mormor
Och när nu inte min morfars sida släktar till denna Olof Nilsson så släktar min mormor Elsa Nilsson till två av hans bröder. Det är en fara för att alla släktat med alla i dessa trakter.


Kom gärna med kommentarer och förslag till rättskrivning eller fakta fel.

I kistan i Vasaskeppet med asken ligger också andra saker som en sked jag försökt kopiera. Den är lite stor. En blandning av en mini talrik och en sked. Man får liksom fyra munnar av den när man tar gröt. Man hade grötlag och åt flera personer ut av samma skål. Då gällde att äta fort så man stack ned skeden och fick en stor klump med några mumsbitar i samma tag. Mitt i smörögat säger man i Norge. Smörklicken i gröten.

Hårgadansen. (Hanebopolskan). (1878)

Svenska landsmål och folkliv 1878

I Segerstad vid gränsen til Hanebo reser sig Hårgabärget; där uppe på toppen ligga flera flata hällar, på hvilka fordom människor offrats. Där är ock en väldig vårdkas, ock ännu är hvar ock en, som bestiger bärget, skyldig att öka den med ett trä eller en sticka. När den sist lyst för att kalla folket till samman vid någon gemensam fara, vet ingen; men så farligt, som det skall se ut, när den åter en gång tändes, har det aldrig varit. Skråmtar (1) gör det än där uppe, ock i nattlig stund hör man stygga läten därifrån. Såg inte »69» vid lifkompaniet en dödskalle kullra ned för bärget, hoppande från trädtopp till trädtopp, alt under det ständigt upprepade hemska ropet: uj hi—uj hi! — Ja hemskt är det där; men det är ej underligt efter hvad som hände där i forna dar. Så är berättelsen därom. I Hårgabyn nedanför bärget hölls ett okristligt lefverne med dans ock dryckeslag. Där var dans en lördagskväll. Klockorna, som ringde in sabbaten, varnade högtidligt: »Helga din själ! — Sabbat går in!» Men ingen af den vilda skaran i dansstugan brydde sig om att lyssna därtill. Alt vildare vardt dansen, alt högre ljödo ederna, ock alt djupare tömdes ölkrusen. — Till sist trädde in i stugan en främmande man ock erbjöd sig spela för dem. Ja, det ville de alla, ock han stämde upp en polska, hvars make ingen hört förr, ock ve den, som får höra den. Han spelade ock spelade, de dansade ock dansade, ock till sist sjöng° de alla med:

Där dansar den blå,
där dansar den grå (2)
på Hårgabärget skall dansen stå.

 Dagen grydde: ännu fortgick dansen med samma vildhet. Åter ljödo klockorna manande: »Kom till Guds hus! — Kom till Guds hus!» Men ingen mer än en flicka lyddes därtill. Hon slet sig ur ringen ock kastade sig nästan andlös ned på bänken. Då ringen rusade förbi hänne, sökte hon rycka sin fästman därifrån, men hans arm slets af ock stannade i hännes hand — ock nu rusade hela skaran med spelmannen i spetsen ut ur stugan, bort öfver bäcken, uppför bärget — det var en förfärlig dans — ock där uppe dansade de, till dess köttet multnade från benen; ännu dansade benranglen, till dess benen föllo i sär; ock till sist var det endast de hvitnade skallarne, som hoppade där uppe — omkring i ring: uj hi! — uj hi!


1)  spökar.
2) Segerstadsborna voro fordom blåklädde,
Hanbyggarne gråklädde.

Svenska landsmål och folkliv 1878